Henrik Andersson Kotkama och hans familj

Lillkotkama hemman i Korplax by (Karleby) brukades efter stora ofreden av bondemågen Henrik Andersson. Han var då gift med Maria Mattsdotter som var dotter i gården. I diverse antavlor och databaser har Henrik antagits vara son till Anders Olofsson på grannhemmanet Storkotkama, men detta är uppenbarligen felaktigt. Något direkt stöd för ett sådant släktskap har inte påträffats, och Henrik omnämns inte heller bland Anders Olofssons arvingar när dessa tvistade om arv vid tinget.

Ett tingsprotokoll från Karleby sommar- och höstting 1735 ger en ledtråd till Henriks verkliga bakgrund. Då undersökte rätten beskaffenheten av Töyrä hemman i Vetil samt dess tidigare ödesmål. Som vittne hördes bland andra Henrik Andersson Kotkama. I detta sammanhang framkommer att Henrik hade varit bonde på Töyrä före stora ofreden. Han hade tillträtt hemmanet 1712 och bott där några år innan han gifte om sig och flyttade bort.

Henrik Andersson upptog Töyrä efter att den tidigare bonden blivit utskriven till soldat, och förefaller inte själv ha varit bördig från hemmanet. Med hjälp av uppgifterna i Vetil församlings dop-, vigsel- och begravningslängder kan man dock dra rätt säkra slutsatser angående hans härkomst och hans väg till Töyrä.

Henrik föddes 1681 på Aho hemman i Röringe by. Hans föräldrar var Anders Henriksson Aho och Walborg Simonsdotter Haukkapuro. Innan han blev bonde på Töyrä tjänade Henrik som dräng på närbelägna Backala hemman. Han vigdes första gången 1710 med Lisa Mattsdotter Oxkoski från Perho. Lisa dog 1717, och Henrik gifte troligen om sig kort därefter och flyttade till den nya hustruns hemgård i Korplax.

Henrik Andersson hade barn i båda sina giften. Av de barn som föddes i Vetil i det första giftet överlevde två till vuxen ålder och återfinns efter stora ofreden på Kotkama, nämligen dottern Anna (f. 1711) och sonen Henrik (f. 1716). De övriga barnen Lisa (f. 1720), Matts (f. 1722) och Michel (f. 1724) är från det andra giftet. Henrik Andersson bodde kvar på Kotkama till sin död 1755.

Från Vetil till Sundby

En omfattande utredning av de från Vetil utgångna släkterna Caino och Torp utkom i bokform för ett tiotal år sedan. I boken presenteras de två släkterna med början från de tidigaste kända medlemmarna ända fram till sekelskiftet 1800. Vissa släktlinjer har dock lämnats outredda då personer har försvunnit utan tydliga spår. En del kompletterande och korrigerande information har sedermera publicerats, men fortfarande finns det luckor i utredningen.

Några av de personer som tappats bort är Matts Henriksson Luomalas familj (nr 144/Caino). Matts hustru Lisa Eriksdotter Tast (f. 1701) härstammade från släkten Caino genom sin mormor Anna Johansdotter Storcaino. Matts och Lisa bodde efter giftermålet till en början på Matts hemgård Luomala i Kaustby. I början av 1740-talet försvinner de dock från Luomala, och boken Caino-Torp citerar endast kommunionbokens kommentar ”Förrest till Pedersöre 1742 i aug.” utan att reda ut familjens vidare öden.

Efter flytten till Pedersöre hittas Matts och Lisa med sina barn på Holländer hemman i Sundby. Matts Henriksson avled redan i mitten av 1740-talet och Lisa Eriksdotter gifte därefter om sig med Michel Johansson. Hon bodde kvar i Sundby med den nye maken tills hon dog 1788.

Lisa Eriksdotter hade i sina två giften många barn, av vilka de flesta dock dog i späd ålder. Dottern Brita Mattsdotter var gift med Gustav Pålsson Korpi, som blev måg på Holländer. Precis som Brita kom Gustav Pålsson också ursprungligen från Vetil. En annan dotter, Carin Mattsdotter, gifte sig med Henrik Andersson från det närbelägna hemmanet Nybond i samma by och flyttade dit. Henrik Anderssons föräldrar hade kommit till Sundby från Lappajärvi via Nykarleby på 1720-talet.