Mårten Henriksson Strangs döttrar

Ett flertal grenar av släkten Strang i Vindala utreds ingående i boken "Het sitte Strangeja", utgiven 2001 av Strangin ja Spangarin sukuseura ry. Bland de tidigaste medlemmarna av en släktgren finns Mårten Henriksson Strang som var född ca 1601. Av hans barn nämner boken endast dottern Margeta och sonen Mårten (samt ytterligare en dotter med okänt namn, vilken dock kan misstänkas vara samma person som Margeta). Emellertid hade Mårten Henriksson även andra döttrar, vilket framgår i samband med en hemmanstvist i början av 1700-talet.

Vid sommartinget 1705 kärade Mårten Henrikssons sonson Henrik Strang tillsammans med sin svåger till de dåvarande åborna på Spangar hemman om besittningen av hemmanet. Tingsprotokollet är åtminstone i sin digitaliserade form mycket otydligt, men dock läsbart med viss möda och bildbehandling. Som bakgrund till kärandenas anspråk uppges att Mårten Henriksson i tiden hade tillhandlat sig Spangar hemman och att hans arvingar således borde vara rätta ägare. Svarandena föregav däremot att Mårten Henrikssons son Mårten Mårtensson sedermera sålt hemmanet till deras företrädare. I sammanhanget nämns också Mårten Mårtenssons svågrar Anders Tarvonen och Christer, som då båda var döda, samt Anders son Johan och Christers änka Anna Mårtensdotter vilka åberopades som vittnen. Anna Mårtensdotters vittnesmål hördes vid vintertinget följande år, och då framgår att hennes systers – Anders Tarvonens hustrus – namn var Kerstin Mårtensdotter.

Anna Mårtensdotter och Kerstin Mårtensdotter var således av allt att döma döttrar till Mårten Henriksson Strang. Med hjälp av uppgifterna om deras män kan de även identifieras i mantalslängderna och andra sammanhang.

• Kerstin Mårtensdotter var gift med Anders Eriksson Tarvonen från Lappajärvi. Paret flyttade till Pedersöre och upptog ett ödehemman i Dalabäck, vilket därefter kom att benämnas Tarvonen. Sedermera flyttade familjen till Östensö.
• Anna Mårtensdotter (ca 1636–1731) var gift med Christer Josefsson Hyytinen från Lappajärvi. Paret bodde på ett flertal hemman i nejden innan de slutligen upptog svågerns ödelämnade hemman Tarvonen i Dalabäck.

Anders Andersson på Kaptens och hans släktbakgrund

Kaptens hemman i Eugmo by fick under stora ofreden en ny husbonde i Anders Andersson. Han  flyttade dit i samband med att han gifte sig med Lisa Danielsdotter som var dotter i gården. Exakt när detta skedde är oklart, men Anders är antecknad som husbonde på Kaptens redan i mantalslängden 1719. Med sig till Kaptens hade han de unga sönerna Simon och Påhl från ett tidigare gifte. Svärmodern Lisa och hennes ogifta syster testamenterade sedermera sin del av Kaptens hemman till Simon och Påhl, och då Simons alla barn dog i späd ålder blev det slutligen Påhl Anderssons arvingar som ensamma kom att förestå hemmansdelen.

Anders Andersson på Kaptens dog 1732 och var enligt åldersangivelsen i begravningsboken då 73 år gammal, vilket skulle innebära att han var född kring 1659. Sönerna Simon och Påhl var födda cirka 1703 respektive 1706. Man kan förmoda att deras mor hade dött i stora ofredens fasor. I kyrkböckerna, skattelängderna eller tingsprotokollen hittas inga uppgifter som direkt skulle avslöja var Anders bodde innan flytten till Kaptens eller vad hans tidigare hustru hette. Emellertid ger de spridda uppgifter som påträffas i olika källor vissa ledtrådar som sammantaget kan leda till en slutsats om Anders släktbakgrund.

Simon och Påhl Anderssöner hade båda ett flertal barn, vilka i hög utsträckning verkar ha namngetts efter sina nära släktingar. Till exempel gav vardera brodern sin äldsta son namnet Anders. Anmärkningsvärt är att den äldsta dottern i bägge fallen fick namnet Carin, trots att det namnet inte i övrigt verkar förekomma varken på Kaptens vid den tiden eller i mödrarnas närmaste släkt. Detta väcker misstanken att Simons och Påhls mor hette just Carin.

På Wärn i Överesse finns före stora ofreden en Anders Andersson med sin hustru Carin Hansdotter. När kyrkobokföringen återupptas i början av 1720-talet har båda dessa namn i likhet med många andra strukits över i kommunionboken. Just i detta fall finns undantagsvis ingen kommentar om att personerna skulle ha dött, vara på flykt eller blivit bortförda i fångenskap. Carin Hansdotter återfinns dock på en lista över stora ofredens offer, enligt vilken hon blivit bränd till döds. Anders Andersson brukade Wärn hemman tillsammans med sin bror Hans Andersson och står som huvudman ännu i mantalslängden 1713. I 1719 års mantalslängd har han försvunnit och husbondeskapet innehas då av brodern som är kvar på hemmanet ännu efter stora ofredens slut.

När Hans Andersson Wärn 1735 testamenterar hemmanet åt sina söner framgår att han då endast ägde hälften av det 1/2 mantal stora hemmanet. Den andra halvan ägdes då rimligtvis av brodern Anders Andersson eller dennes arvingar även om de inte längre bodde kvar där. Vid vintertinget 1738 beviljades Hans Andersson fastebrev på denna andra hälft – det vill säga 1/4 mantal – av Wärn bördehemman som han enligt tingsprotokollet tillhandlat sig 1.3.1735 av Simon och Påhl Anderssöner. Dessa var med stor säkerhet söner till Hans Anderssons bror, den tidigare husbonden Anders Andersson, även om släktskapet eller säljarnas dåvarande hemvist inte framgår av tingsprotokollet. Några bröder med namnen Simon och Påhl Anderssöner verkar inte ha funnits varken på Wärn eller på något annat hemman i Överesse vid tiden för hemmansköpet, så de hade i varje fall utflyttat redan tidigare.

Sett till när Anders Andersson Wärn införs i mantalslängden bör han ha varit född senast i mitten av 1660-talet, vilket stämmer någorlunda väl överens med Anders Andersson Kaptens uppgivna ålder. Han hade varit gift ännu en gång tidigare innan äktenskapet med Carin Hansdotter. Den första hustrun hette Lisa och dog troligen år 1700, eftersom Anders följande år antecknas i mantalslängden utan hustru. Redan 1702 antecknas han igen med hustru, så Anders och Carin vigdes förmodligen år 1701. Baserat på denna tidslinje var det just den andra hustru Carin Hansdotter som var mor till sönerna Simon och Påhl.

När man beaktar samtliga dessa uppgifter kan man knappast betvivla att Anders Andersson på Kaptens är samma person som tidigare förekommer på Wärn. Även om inget enskilt fynd uttryckligen bekräftar detta så pekar för många ledtrådar åt samma håll för att det rimligtvis skulle kunna vara ett sammanträffande. Anders Andersson på Kaptens var således med stor säkerhet son till lagmansnämndemannen Anders Olofsson Wärn i Överesse. Han var gift tre gånger, och den andra hustrun Carin Hansdotter var mor till sönerna Simon och Påhl som flyttade med fadern till Kaptens och senare fick ta över den gården. Anders Andersson förefaller även ha haft andra barn i sina två första giften. Till dessa hör åtminstone dottern Margeta Andersdotter som hamnade i rysk fångenskap. Även Johan Andersson som i kommunionboken noteras vara utflyttad samt Anna Andersdotter som i likhet med Carin Hansdotter brändes till döds under stora ofreden är troligen barn till Anders Andersson.

Michel Christophersson och Lisa Mattsdotter på Klubb

Michel Christophersson antogs 1719 till bolagsman på Klubb hemman i Lepplax av den dåvarande husbonden Erik Michelsson. Av bolagskontraktet som framlades vid tinget ett par år senare framgår inte att Michel och Erik skulle ha varit släkt, och de tidigare skattelängderna eller kyrkböckerna tyder inte heller på att varken Michel eller hans hustru Lisa Mattsdotter var bördig från Klubb. Senare omnämns Michel dock i många sammanhang som Eriks svåger. Den uppenbara förklaringen är att svågerskapet uppstod då Erik gifte sig med sin andra hustru Maria Mattsdotter och att hon var syster till Michels hustru Lisa Mattsdotter. Erik hade blivit änkling under stora ofreden, och bolagskontraktet från 1719 antyder att han då inte ännu hade gift om sig. Redan 1722 antecknas dock den nya hustrun Maria i kyrkböckerna.

Kyrkböckerna låter förstå att Michel Christophersson var besvågrad även med Erik Michelssons brorsons son Johan Johansson Klubb, vars hustru hette Brita Christophersdotter. På basis av namnen kan man misstänka att Brita var Michels syster, då åldersskillnaden dem emellan inte heller är speciellt stor.

Av allt att döma kom Michel Christophersson från Simonsbacka i Nedervetil. På Simonsbacka antecknas i mantalslängderna 1712–1713 Henrik Christopherssons bror Michel. År 1713 antecknas även Michels hustru, dock utan att hennes namn uppges. Henrik Christophersson är kvar som husbonde på Simonsbacka efter stora ofreden, medan brodern Michel med sin hustru då har försvunnit från hemmanet. I kommunionboken förekommer under en tid även Henrik Christopherssons syster Brita Christophersdotter. Hon antecknas för nattvard sista gången i juli 1726, och noteras därefter vara utflyttad. Då pigan Brita Christophersdotter vigs med Johan Johansson Klubb i november samma år är det förmodligen samma person. Med antagandet att Brita Christophersdotter och Michel Christophersson på Klubb verkligen är syskon kan man sammantaget knappast betvivla att de kom från Simonsbacka. Värt att notera är också att en piga Brita Christophersdotter är fadder för ett av Michels barn som föddes redan i början av år 1726.

Michel Christopherssons hustru Lisa Mattsdotter var som konstaterats syster till Erik Michelssons andra hustru Maria Mattsdotter. Maria hade tidigare varit gift med Hans Gabrielsson Kuorikoski som dog 1716. Detta framgår av ett protokoll från vintertinget i Karleby 1723, då Erik på sin hustrus vägnar kärade om arv. Maria antecknas i mantalslängden på Kuorikoski i Kaustby år 1713 men inte året innan, vilket antyder att giftermålet skett år 1712, det vill säga samma år som systern Lisa förefaller ha gift sig till Simonsbacka. En närmare studie av mantalslängderna väcker misstanken att systrarna kan ha kommit från Indola i Linnusperä by. I 1712 års mantalslängd antecknas där Carl Mattssons systrar Lisa och Maria, vilka båda saknas följande år. Namnen är visserligen så pass vanliga att man inte kan vara helt säker på att det är fråga om samma personer och inte enbart ett sammanträffande, men det förefaller dock sannolikt. Sett till när systrarna på Indola införs i mantalslängden verkar Maria ha varit född kring 1680 och Lisa några år senare, vilket också stämmer synnerligen väl överens med de förmodade födelsetiderna för personerna på Klubb. Maria Mattsdotter Indola hade tidigare varit gift med en soldat, och nämns i längderna som soldathustru ända fram till 1711. Året därefter kallas hon syster, vilket antyder att hennes man då kan ha dött. Om det är samma person som ytterligare ett år senare dyker upp på Kuorikoski skulle Maria Mattsdotter således ha varit gift tre gånger.

Sammanfattningsvis kom Michel Christophersson på Klubb med stor säkerhet från Nedervetil och var son till Christopher Christophersson och Lisa Mattsdotter på Simonsbacka. Michel Christopherssons hustru – som också hette Lisa Mattsdotter – var sannolikt dotter till Matts Larsson Indola i Linnuperä och dennes hustru Carin Carlsdotter Gästgivars.

Tillägg:
Sedermera påträffade uppgifter i diverse dokument bekräftar sammantaget att Erik Michelsson Klubbs andra hustru Maria Mattsdotter var bördig från Indola i Linnusperä. Hon var gift första gången med Hans Christophersson Honga från Vittsar by, vilken blev utskriven till soldat för Indola hemman och dog redan 1705. Långt senare, då Maria redan var gift i Lepplax, stämde hon den dåvarande husbonden på Honga till tinget angående sin förre man Hans Christopherssons arvsandel av hemmanet. Med antagandet att Michel Christopherssons hustru Lisa Mattsdotter var syster till Maria Mattsdotter (vilket antyds av Erik Michelssons och Michel Christopherssons svågerskap) kan man således dra slutsatsen att även Lisa kom från Indola.

Prästgårdstorparen Anders Persson och hans hustru Maria Andersdotter

I Pedersöre kyrkby fanns från mitten av 1700-talet en prästgårdstorpare Anders Persson med sin hustru Maria Andersdotter. Paret hade flera barn som noteras i dopböckerna med början från slutet av 1740-talet. Någon anteckning om giftermålet kan däremot inte hittas i de bevarade vigsellängderna, som dock innehåller luckor för just den tid när vigseln torde ha ägt rum. Detta gör det svårare att reda ut varifrån Anders respektive Maria kom.

Både i antavlor på Internet och i tryckta publikationer har Anders Persson allmänt antagits vara son till kyrkväktaren Per Andersson. Detta är i och för sig inget vågat antagande då Anders och Maria tidvis i längderna antecknas i samma hushåll som Per Andersson och dennes hustru Elsa Thomasdotter, och både patronymikon och födelsetider stämmer väl överens. Eftersom Per Andersson och änkan Elsa Thomasdotter vigdes så sent som 1730 och Anders bör ha varit född kring 1720 skulle detta dock innebära att Per i likhet med Elsa hade varit gift en gång tidigare, men någon direkt uppgift om den första hustrun har inte hittats.

Även då familjerna antecknas i samma hushåll uppger längderna inte uttryckligen att Anders var son till Per Andersson men anger oftast inte heller något annat släktförhållande. Emellertid hittas en intressant notering i 1750 års mantalslängd. Där antecknas familjerna tillsammans med Per som huvudman, och Anders kallas då måg. Både åren före och efter noteras Anders och Maria i ett skilt hushåll som prästgårdstorpare.

Uppgiften att Anders Persson var Per Anderssons måg kan verka motstridig, då det skulle innebära att Per var far till Anders hustru Maria Andersdotter trots icke överensstämmande patronymikon. Emellertid finns det en förklaring till detta. Som konstaterats var Elsa Thomasdotter änka vid giftermålet med Per Andersson. Hon hade tidigare varit gift med Anders Israelsson Pehrs som dog 1727, och hade med honom flera barn – bland dem uppenbarligen också dottern Maria som således var Per Anderssons styvdotter.

Någon dotter Maria noteras inte med Pers och Elsas familj i de bevarade kommunionböckerna. Däremot antecknas en sondotter Maria på Pehrs hemman i Östensö by – där Israel Eriksson då var huvudman – i likhet med en sonson Matts som bevisligen hette Andersson och senare blev bonde på hemmanet. Maria Andersdotter hade således i något skede flyttat till fäderneshemmanet och omnämns där också i mantalslängderna som syster till Matts Andersson. Hon noteras sista gången i mantalslängden på Pehrs 1748, året innan torparen Anders Persson första gången antecknas med sin hustru. Baserat på de äldsta barnens födelsetider är det troligt att giftermålet ägt rum redan ett par år tidigare, men när man beaktar alla fakta verkar det i alla fall klart att det är fråga om samma person. Därmed kan man konstatera att Anders Perssons hustru Maria Andersdotter var dotter till Anders Israelsson Pehrs och Elsa Thomasdotter.

Då Anders Persson alltså inte var son till kyrkväktaren Per Andersson återstår att utreda hans härkomst. Att Anders far hette Per är uppenbart, och en ledtråd angående modern ges av namnen på Anders och Marias barn. De fyra äldsta barnen fick nämligen namnen Per (efter farfadern), Beata, Anders (efter morfadern) och Elsa (efter mormodern). Eftersom mönstret är så tydligt kan man förmoda att Anders mor hette Beata.

Med stor sannolikhet kom torparen Anders Persson från Förste hemman i Lövö by (Strömsnäs). Där antecknas i kommunionböckerna under början av 1740-talet periodvis en Anders Persson i passande ålder. Han var son till Per Hansson och Beata Eriksdotter. De sista anteckningarna om nattvard är från 1745, det vill säga kort innan torparen Anders Persson bör ha gift sig med Maria Andersdotter. En sökning i Pedersöre dop-, vigsel- och begravningslängder avslöjar heller ingen annan Anders Persson som skulle kunna vara identisk med Anders Persson Förste, även om det förstås är möjligt att denne flyttat till någon annan socken. Ytterligare stöd för teorin ges också av fadderskap. Prästgårdstorparparet Anders Persson och Maria Andersdotter kan nämligen identifieras bland faddrarna för ett par barn till de förmodade släktingarna på Förste.

Johanssönerna på Peldo

På Peldo hemman i Karleby (Öja) fanns under 1700-talet två bröder Erik Johansson och Matts Johansson. De hade bägge kommit att bosätta sig där genom giftermål med döttrar i gården. Matts vigdes 1724 i Karleby med Anna Jönsdotter Peldo, och uppges i vigselförteckningen komma från Pedersöre. Erik bodde redan då på Peldo och var gift med Annas faster Kerstin Mattsdotter. Av den tidigaste kyrkobokföringen framgår inte att Erik och Matts var släkt på annat sätt än genom ingifte, emedan släktskapen då anges i förhållande till den dåvarande husbonden Jöns Mattsson (Eriks svåger och Matts svärfar). Senare står dock Erik själv som huvudman och då uppges Matts vara hans bror. Enligt kyrkböckerna var Erik född år 1694 och Matts år 1699.

Med Erik Johanssons familj på Peldo antecknas en son Johan Eriksson som noteras vara född i Pedersöre. En anteckning om dopet som inträffade 1722 kan hittas i Pedersöre kyrkböcker och av den framgår att familjen då bodde på Bonäs i kyrkbyn. Erik och Kerstin antecknas även i kommunionboken på Bonäs, men försvinner därifrån efter 1722. På Bonäs fanns också Eriks föräldrar Johan Mattsson och Lisa Johansdotter med döttrarna Anna och Lisa samt sonen Matts. Även Matts försvinner från Bonäs efter 1722.

Johan Mattsson och Lisa Johansdotter dyker upp med sin familj på Bonäs först efter stora ofreden, och inget uppenbart släktskap med de tidigare invånarna föreligger. I stället verkar de ha kommit från Klåvus i Överpurmo. En Johan Mattsson Klåvus med hustru Lisa Johansdotter nämns i kommunionboken bland husfolket i Överpurmo före stora ofreden. Dessutom antecknas på följande sida en dotter Carin Johansdotter, en pojke Matts Johansson som uppges vara i rysk fångenskap, samt en son Erik Johansson Klåvus, vilka alla förefaller höra till samma familj. Detta styrks av att Johan Mattsson Klåvus då sextonårige son Matts finns med i förteckningen över folk som förts bort till Ryssland år 1714. Johan Mattsson var son till Matts Markusson på Klåvus och antecknas där redan i den tidigaste kommunionboken från 1693–1700 med sin hustru. Förmodligen var Lisa Johansdotter hans första hustru och mor till barnen, emedan en person med det namnet nämns som inhysing på Klåvus i mantalslängderna redan från slutet av 1690-talet.

Samma dag som Matts Johansson vigdes med Anna Jönsdotter gifte Annas farfar Matts Mattsson Peldo om sig med den över fyrtio år yngre pigan Carin Johansdotter, som uppges vara född år 1700. Efter Matts Mattssons död några år senare gifte även Carin om sig och flyttade till närbelägna Knif hemman där den nya maken bodde. Hon förefaller ha tjänat som piga på just Peldo hemman innan det första giftermålet. Vigselförteckningen uppger inte varifrån hon ursprungligen kom, men det ligger nära till hands att hon är den syster till Erik och Matts som tidigare nämns i Pedersöre kyrkböcker. Detta stöds av att Erik, Matts och Carin många gånger valts till faddrar för varandras barn. Visserligen är detta inte så anmärkningsvärt med tanke på att de alla bodde på samma hemman (och även efter Carins andra giftermål i samma by), men de verkar dock vara länkade via fadderskap i även högre grad än de övriga invånarna på hemmanet. Ifall de verkligen alla var syskon skulle det innebära att tre syskon gifte in sig i samma familj men i tre olika generationer.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att mågarna på Peldo Erik Johansson och Matts Johansson båda var söner till Johan Mattsson Klåvus och hans hustru Lisa Johansdotter i Pedersöre. Möjligen var Carin Johansdotter på Peldo deras syster, men detta återstår att slutligen bevisa.

Kom Matts Nibb från Överpurmo?

Under 1700-talets första hälft fanns i Jakobstad en borgare Matts Carlsson Nibb, vilken hade bosatt sig i staden någon gång under stora ofreden. Han dog 1752 och bör på basen av åldersangivelsen i begravningsboken ha varit född omkring 1690. Hans hustru Brita Eriksdotter dog samma år och var ungefär jämngammal.

Matts lär ha kommit från Pedersöre, men efternamnet Nibb ger inga ledtrådar angående hans härkomst. Namnet hade han tydligen övertagit i samband med att han köpte en gård av sönerna till den tidigare innehavaren Johan Hansson Nibb, som hade dött i samband med det ryska överfallet 1714. I varje fall föreligger inget uppenbart släktskap dem emellan. Eftersom hans äldsta kända barn enligt uppgift föddes 1709 bör Matts ha varit gift redan innan stora ofreden och flytten till Jakobstad.

I Pedersöre församlings kommunionbok antecknas 1713–1714 på Raak hemman i Överpurmo ett par med namnen Matts Carlsson och Brita Eriksdotter. Efter stora ofreden antecknas de inte längre för nattvard och namnen har strukits över, dock utan någon kommentar om att de skulle ha dött. Även om bägge namnen med patronymikon är förhållandevis vanliga väcker kombinationen misstanken att det kan vara fråga om samma par som senare hittas i Jakobstad.

Raak hemman förestods innan stora ofreden av bröderna Hans Simonsson och Johan Simonsson. Enbart på basis av namnen är dessa personers släktskap med Matts eller Brita inte uppenbart, och det uppges inte heller i kommunionboken. Släktskapet framgår dock av mantalslängderna. Under slutet av 1600-talet brukas hemmanet av bröderna Simon Hansson och Carl Hansson, som uppenbarligen är fäder till Hans och Johan respektive Matts. Matts noteras första gången i mantalslängden 1711 med sin hustru och han kallas då frände till Johan Raak, vilket bekräftar att de var släkt. Matts och hustrun antecknas ännu i mantalslängden 1713 men försvinner som konstaterats från hemmanet under stora ofreden.

Anteckningarna i mantalslängderna tillsammans med uppgifterna i den äldsta bevarade kommunionboken gör det också möjligt att med viss noggrannhet bestämma Matts Carlsson Raaks födelsetid. Eftersom Matts införs i mantalslängden 1711 bör han ha varit född senast i början av 1690-talet. Han antecknas inte ännu i kommunionboken som täcker åren 1693–1700, vilket i sin tur torde innebära att han var född tidigast i mitten av 1680-talet. Detta styrks också av att fadern Carl Hansson på basis av mantalslängderna verkar ha gift sig först i början av 1680-talet. Dessa gränser stämmer väl överens med Matts Carlsson Nibbs födelsetid och stöder teorin att det är fråga om samma person.

Erik Henriksson och Maria Mattsdotter på Hamni/Finholm

I mitten av 1720-talet inflyttade paret Erik Henriksson och Maria Mattsdotter med familj till Hamni hemman i Lövö by, Pedersöre. Efter några år flyttade de vidare till Finholm hemman i Eugmo by och blev stamföräldrar för de släkter som därefter kom att förestå hemmanet. Eriks och Marias härkomst har varit höljd i dunkel, emedan det inte har varit känt var familjen bodde innan flytten till Lövö. Bland annat i frågespalten i Släkt och Bygd nummer 18 efterfrågas uppgifter om familjens ursprungliga hemort.

Ett par med namnen Erik Henriksson och Maria Mattsdotter antecknas i Lappo församlings kyrkböcker i början av 1720-talet. Paret bodde som inhysingar på Ämmälä hemman i Tiistenjoki by. Den sista anteckningen i kommunionboken är från början av 1725, varefter paret försvinner. I kyrkböckerna noteras på två ställen att de har flyttat till Pedersöre. Från 1726 antecknas ett par med samma namn i Lövö, och det verkar uppenbart att det är fråga om samma familj.

Varken Erik Henriksson eller Maria Mattsdotter tycks vara nära släkt med de samtida eller tidigare invånarna på Ämmälä, så det är oklart hur de hamnat där och varifrån de kommit. Det mest troliga är att deras härkomst står att finna någonstans i Lappo eller i trakten däromkring. Sökandet kompliceras av att folkbokföringen vid tiden för stora ofreden och dessförinnan är bristfällig och parets namn dessutom hör till de vanligaste.

När familjen vistas i Lövö antecknas med den en svärmor Helga, som således bör vara mor till Maria Mattsdotter. Man kan förmoda att svärmodern är samma person som den "gamla änka" Helga Eskilsdotter som avlider i Eugmo 1732 (Erik och Maria hade lämnat Lövö och flyttat till Eugmo vid ungefär samma tid). På grund av det ovanliga namnet kan Helga Eskilsdotter utgöra en viktig ledtråd i sökandet efter familjens rötter. Med stöd av Marias patronymikon kan man också konstatera att Helgas make hette Matts. I Lappo församlings kyrkböcker hittas åtminstone en person som passar, nämligen den Helga Eskilsdotter som år 1689 vigdes med Matts Jöransson Marttila. Matts och Helga bodde efter giftermålet på Marttila (som liksom Ämmälä ligger i Tiistenjoki by), där Matts morbror var husbonde. Helga blev änka redan år 1697.

I Tiistenjoki föddes 1692 en Maria Mattsdotter som skulle kunna vara Matts Jöranssons dotter och samma person som senare gifte sig med Erik Henriksson. Av Pedersöre församlings kyrkböcker framgår visserligen att Erik Henrikssons hustru skulle ha varit född redan 1683, men denna uppgift kan ifrågasättas eftersom hennes yngsta barn föddes i mitten av 1730-talet då hon i så fall skulle ha varit en bit över 50 år gammal.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att Erik Henriksson och Maria Mattsdotter med stor säkerhet kom till Lövö närmast från Lappo. Möjligen var Maria dotter till Matts Jöransson Marttila i samma socken, men slutliga bevis för denna teori saknas.

Sjömannen Matts Öberg och hans höga ålder

I Pedersöretrakten fanns för tvåhundra år sedan en sjöman vid namn Matts Öberg. I början av 1850-talet var han vida omskriven i landets tidningar trots att han då levde ett enkelt liv som backstugusittare och fattighjon. Det anmärkningsvärda med honom är att han skall ha uppnått en synnerligen hög ålder. Närmare bestämt påstods han vid sin död ha varit 108 år gammal, vilket var exceptionellt i synnerhet med tanke på den tidens levnadsvillkor. Om man granskar kyrkböckerna och de andra källorna kan man emellertid efter viss forskning konstatera att det har skett en förväxling och att Matts ålder är överdriven. Gammal blev han visserligen, men inte 108 år.

Matts Öberg och hans yngre bror Anders omtalas i en artikel i tidningen Ilmarinen (nr 57) den 19 juli 1851 under rubriken ”Hög ålder”. Enligt artikeln var Matts född 22.8.1743 på Sveins hemman i Långö by i Karleby. Han uppges i unga år ha tjänat hos prosten i Pedersöre Gabriel Aspegren och gift sig med en tjänstepiga på prästgården, varefter han rest på utrikes sjöresor i många år och i egenskap av lots betjänat den svenska flottan under 1808 års krig. Historien återberättas även i många andra tidningar runtom i landet. Matts hade gift om sig efter första hustruns död och bodde vid denna tid på Finholm hemman i Eugmo by i Pedersöre med sin andra hustru. Av artikeln i Ilmarinen och andra skildringar kan man skönja att Matts också väckte intresse bland lokalbefolkningen och att nyfikna personer kom till och med från andra socknar för att själva få se den gamle mannen.

Följande år (1852) nämns Matts Öberg åter i tidningarna. Då noterades att han hade avlidit 23.5.1852, ”nära 109 år gammal”.

Man kan relativt lätt konstatera att de detaljer som artikeln i Ilmarinen 1851 ger angående Matts och hans bror Anders inte helt stämmer överens med uppgifterna i kyrkböckerna och att artikeln därför måste innehålla något fel. I Släkt och Bygd nr 32 (Jakobstadsnejdens Släkt- och Bygdeforskare) återges tidningsartiklarna om Matts Öberg. Författaren till artikeln i Släkt och Bygd försöker rätta till de delvis motstridiga uppgifterna genom att fastställa att Matts och Anders inte var bröder utan mer avlägset släkt, vilket emellertid är felaktigt. De var verkligen bröder, och motstridigheterna härrör i stället från ett felaktigt födelsedatum, som har lett till inkorrekta antaganden angående Matts föräldrar.

De sista trettio åren av sitt liv bodde Matts Öberg som backstugusittare på Finholm hemman. Som födelsedatum anges i kommunionböckerna till en början 18.12.1757, men detta ändras senare med hänvisning till en attest av prosten Appelgren, enligt vilken han var född 22.8.1743 på Sveins hemman. I själva verket är ingetdera av de angivna födelsedatumen helt korrekt. Anledningen till förvirringen angående Matts födelsetid är att det i mitten av 1700-talet föddes två personer med samma namn på Sveins.

Matts Johansson Sveins den äldre var född 22.8.1743 och han var son till Johan Jakobsson och Maria Andersdotter. Han lämnade Sveins år 1766 då han gifte sig med Elsa Carlsdotter Krokvik och blev måg på hustruns hemman. Matts dog på Krokvik år 1790, endast 46 år gammal.

Matts Johansson Sveins den yngre föddes 21.12.1755 som son till Johan Mattsson och Anna Mattsdotter. Han gifte sig år 1780 med Caisa Carlsdotter Lax från Nykarleby och flyttade dit. Matts var sjöman och började använda namnet Öberg. Matts och Caisa antecknas i Nykarleby ända fram till Caisas död 1807. Matts Öberg flyttade till Pedersöre år 1808 och gifte om sig 1823 med en änka från Finholm, där han redan tidigare bott hos sin systerdotters familj (i sin ungdom hade han dessutom tjänat som dräng på Finholm). Det är denne Matts som väckte uppmärksamhet och blev omskriven för sin höga ålder. När han avled 1852 på Finholm var han dock inte 108 år som kyrkböckerna påstår, utan ”bara” 96 år, vilket i och för sig också är en respektabel ålder.

Uppenbarligen har prosten Appelgren gjort ett misstag när han rett ut Matts Öbergs (Matts Johansson Sveins) födelsetid och förväxlat denne med hans namne. Simon Vilhelm Appelgren var kyrkoherde i Karleby i mitten av 1800-talet. Attesten som anges som källa i kommunionboken bör ha utfärdats efter 1840, då Appelgren blev prost. Att det då kunnat ske en förväxling mellan de två personerna med samma namn är inte så konstigt eftersom ingendera hade antecknats i Karleby kyrkböcker på femtio år, efter att den ene avlidit och den andre flyttat till en annan socken.

Upptäckter rörande Jakob Vetenoja

År 1743 flyttade ett helt hushåll från Kääntä by i Kalajoki till Eugmo by i Pedersöre, där de upptog en del av Hermans hemman. Totalt var det tolv personer i fyra generationer som flyttade; familjen bestod av husbonden Matts Markusson Vetenoja med hustru samt hans föräldrar, barn och barnbarn. Av Matts Markussons barn hade Lisa Mattsdotter varit gift redan i Kalajoki och var änka vid tiden för flytten. Hennes tre söner ingick också i det stora hushållet. Av sönernas patronymikon (Jakobsson), liksom av mantalslängderna för Kalajoki socken, framgår att Lisas make hette Jakob. Han var måg på Vetenoja i mitten av 1730-talet, men mycket annat än förnamnet har inte varit känt om honom. Kalajoki församlings kyrkböcker från början av 1700-talet finns tyvärr inte bevarade. Jakobs patronymikon nämns inte heller i mantalslängderna, vilket ytterligare försvårar försöken att utreda hans härkomst. Han tycks ha avlidit kring 1739 eftersom han vid den tiden försvinner från längderna.

Jakob Vetenoja har genom sina söner idag ett rikligt antal ättlingar – framförallt i Pedersöretrakten. Den släkt som härstammar från Jakob och hans hustru har avhandlats bland annat i flera nummer av Jakobstadsnejdens Släkt- och Bygdeforskares årspublikation Släkt och Bygd – senast i nummer 54 (2010) – men inga uppgifter om Jakobs härkomst har presenterats. Därför kan det vara av intresse att jag här redogör för en del av de upptäckter jag gjorde redan för ett antal år sedan när jag försökte ta reda på lite mer om Jakob Vetenoja.

I mantalslängderna nämns mågen Jakob på Vetenoja första gången år 1734. Hans blivande hustru Lisa Mattsdotter antecknas redan föregående år och ett par år dessförinnan, vilket antyder att Jakob och Lisa vigdes 1733 eller 1734 och genast bosatte sig på Vetenoja. Följaktligen borde det i mantalslängderna på något annat hemman finnas en Jakob som antecknas fram till och med 1733 men därefter försvinner. Sammanställningen ”Generalregistret över bosättningen i Finland” (Suomen asutuksen yleisluettelo, SAY) som baserar sig bland annat på mantalslängderna listar befolkningen årsvis för varje hemman, vilket gör det lätt att se när någon person försvinner från hemmanet eller kommer till. I hela Kalajoki socken hittas endast en person som uppfyller ovanstående kriterier, nämligen den Jakob som antecknas på Kangas hemman i Ylivieska åren 1731–1733 och därefter försvinner.

Ylivieska var vid den här tiden en kapellförsamling i Kalajoki socken och förde därför egna kyrkböcker. De äldsta bevarade kyrkböckerna börjar redan på 1680-talet, men den tidigaste kommunionboken börjar 1734, det vill säga samma år som Jakob kan tänkas ha gift sig och flyttat till Kääntä by. I denna kommunionbok antecknas på Kangas hemman tillsammans med husbonden Johan Simonssons familj verkligen en dräng Jakob. Kommunionboken har ingen anteckning om nattvardsgång för Jakob (han tycks ha lämnat hemmanet redan i början av år 1734), men däremot finns vid hans namn kommentaren ”i Wetenoja”. Därmed kan man fastställa att Lisa Mattsdotters make Jakob kom till Vetenoja närmast från Kangas, men eftersom han endast var dräng där och synbarligen inte nära släkt med husbondens familj säger detta inget om hans vidare härkomst. Av kommunionboken framgår inte heller hans patronymikon, men däremot finns åldersangivelsen 22 år, vilket innebär (när man beaktar tidpunkten för kommunionbokens uppgörande) att han skulle vara född år 1712 eller åtminstone däromkring. Helt säker på födelseåret kan man kanske inte vara, eftersom åldersangivelserna för en del av de övriga invånarna avviker något från deras verkliga ålder.

Kommunionboken ger inga fler ledtrådar, men det gör däremot de övriga kyrkböckerna. En Jakob Jakobsson Kangas står som fadder för tre barn födda i Ylivieska under åren 1731–1733, bland dem en av Johan Simonsson Kangas döttrar. I samtliga tre fall står Jakob Jakobssons namn sist bland de manliga faddrarna, vilket antyder att han då ännu var ogift. Då det vid denna tid inte torde ha funnits någon annan person med namnet Jakob på Kangas (förutom Johan Simonssons unga son) kan man anta att det är fråga om drängen Jakob.

Sammanfattningsvis kan man i ljuset av dessa upptäckter konstatera att Lisa Mattsdotter Vetenojas make bevisligen hette Jakob Jakobsson och troligen var född år 1712 eller kort därinnan. Innan han kom till Vetenoja tjänade han som dräng i Ylivieska.

Från Vetil till Sundby

En omfattande utredning av de från Vetil utgångna släkterna Caino och Torp utkom i bokform för ett tiotal år sedan. I boken presenteras de två släkterna med början från de tidigaste kända medlemmarna ända fram till sekelskiftet 1800. Vissa släktlinjer har dock lämnats outredda då personer har försvunnit utan tydliga spår. En del kompletterande och korrigerande information har sedermera publicerats, men fortfarande finns det luckor i utredningen.

Några av de personer som tappats bort är Matts Henriksson Luomalas familj (nr 144/Caino). Matts hustru Lisa Eriksdotter Tast (f. 1701) härstammade från släkten Caino genom sin mormor Anna Johansdotter Storcaino. Matts och Lisa bodde efter giftermålet till en början på Matts hemgård Luomala i Kaustby. I början av 1740-talet försvinner de dock från Luomala, och boken Caino-Torp citerar endast kommunionbokens kommentar ”Förrest till Pedersöre 1742 i aug.” utan att reda ut familjens vidare öden.

Efter flytten till Pedersöre hittas Matts och Lisa med sina barn på Holländer hemman i Sundby. Matts Henriksson avled redan i mitten av 1740-talet och Lisa Eriksdotter gifte därefter om sig med Michel Johansson. Hon bodde kvar i Sundby med den nye maken tills hon dog 1788.

Lisa Eriksdotter hade i sina två giften många barn, av vilka de flesta dock dog i späd ålder. Dottern Brita Mattsdotter var gift med Gustav Pålsson Korpi, som blev måg på Holländer. Precis som Brita kom Gustav Pålsson också ursprungligen från Vetil. En annan dotter, Carin Mattsdotter, gifte sig med Henrik Andersson från det närbelägna hemmanet Nybond i samma by och flyttade dit. Henrik Anderssons föräldrar hade kommit till Sundby från Lappajärvi via Nykarleby på 1720-talet.