Erik Henriksson och Maria Mattsdotter på Hamni/Finholm

I mitten av 1720-talet inflyttade paret Erik Henriksson och Maria Mattsdotter med familj till Hamni hemman i Lövö by, Pedersöre. Efter några år flyttade de vidare till Finholm hemman i Eugmo by och blev stamföräldrar för de släkter som därefter kom att förestå hemmanet. Eriks och Marias härkomst har varit höljd i dunkel, emedan det inte har varit känt var familjen bodde innan flytten till Lövö. Bland annat i frågespalten i Släkt och Bygd nummer 18 efterfrågas uppgifter om familjens ursprungliga hemort.

Ett par med namnen Erik Henriksson och Maria Mattsdotter antecknas i Lappo församlings kyrkböcker i början av 1720-talet. Paret bodde som inhysingar på Ämmälä hemman i Tiistenjoki by. Den sista anteckningen i kommunionboken är från början av 1725, varefter paret försvinner. I kyrkböckerna noteras på två ställen att de har flyttat till Pedersöre. Från 1726 antecknas ett par med samma namn i Lövö, och det verkar uppenbart att det är fråga om samma familj.

Varken Erik Henriksson eller Maria Mattsdotter tycks vara nära släkt med de samtida eller tidigare invånarna på Ämmälä, så det är oklart hur de hamnat där och varifrån de kommit. Det mest troliga är att deras härkomst står att finna någonstans i Lappo eller i trakten däromkring. Sökandet kompliceras av att folkbokföringen vid tiden för stora ofreden och dessförinnan är bristfällig och parets namn dessutom hör till de vanligaste.

När familjen vistas i Lövö antecknas med den en svärmor Helga, som således bör vara mor till Maria Mattsdotter. Man kan förmoda att svärmodern är samma person som den "gamla änka" Helga Eskilsdotter som avlider i Eugmo 1732 (Erik och Maria hade lämnat Lövö och flyttat till Eugmo vid ungefär samma tid). På grund av det ovanliga namnet kan Helga Eskilsdotter utgöra en viktig ledtråd i sökandet efter familjens rötter. Med stöd av Marias patronymikon kan man också konstatera att Helgas make hette Matts. I Lappo församlings kyrkböcker hittas åtminstone en person som passar, nämligen den Helga Eskilsdotter som år 1689 vigdes med Matts Jöransson Marttila. Matts och Helga bodde efter giftermålet på Marttila (som liksom Ämmälä ligger i Tiistenjoki by), där Matts morbror var husbonde. Helga blev änka redan år 1697.

I Tiistenjoki föddes 1692 en Maria Mattsdotter som skulle kunna vara Matts Jöranssons dotter och samma person som senare gifte sig med Erik Henriksson. Av Pedersöre församlings kyrkböcker framgår visserligen att Erik Henrikssons hustru skulle ha varit född redan 1683, men denna uppgift kan ifrågasättas eftersom hennes yngsta barn föddes i mitten av 1730-talet då hon i så fall skulle ha varit en bit över 50 år gammal.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att Erik Henriksson och Maria Mattsdotter med stor säkerhet kom till Lövö närmast från Lappo. Möjligen var Maria dotter till Matts Jöransson Marttila i samma socken, men slutliga bevis för denna teori saknas.

Sjömannen Matts Öberg och hans höga ålder

I Pedersöretrakten fanns för tvåhundra år sedan en sjöman vid namn Matts Öberg. I början av 1850-talet var han vida omskriven i landets tidningar trots att han då levde ett enkelt liv som backstugusittare och fattighjon. Det anmärkningsvärda med honom är att han skall ha uppnått en synnerligen hög ålder. Närmare bestämt påstods han vid sin död ha varit 108 år gammal, vilket var exceptionellt i synnerhet med tanke på den tidens levnadsvillkor. Om man granskar kyrkböckerna och de andra källorna kan man emellertid efter viss forskning konstatera att det har skett en förväxling och att Matts ålder är överdriven. Gammal blev han visserligen, men inte 108 år.

Matts Öberg och hans yngre bror Anders omtalas i en artikel i tidningen Ilmarinen (nr 57) den 19 juli 1851 under rubriken ”Hög ålder”. Enligt artikeln var Matts född 22.8.1743 på Sveins hemman i Långö by i Karleby. Han uppges i unga år ha tjänat hos prosten i Pedersöre Gabriel Aspegren och gift sig med en tjänstepiga på prästgården, varefter han rest på utrikes sjöresor i många år och i egenskap av lots betjänat den svenska flottan under 1808 års krig. Historien återberättas även i många andra tidningar runtom i landet. Matts hade gift om sig efter första hustruns död och bodde vid denna tid på Finholm hemman i Eugmo by i Pedersöre med sin andra hustru. Av artikeln i Ilmarinen och andra skildringar kan man skönja att Matts också väckte intresse bland lokalbefolkningen och att nyfikna personer kom till och med från andra socknar för att själva få se den gamle mannen.

Följande år (1852) nämns Matts Öberg åter i tidningarna. Då noterades att han hade avlidit 23.5.1852, ”nära 109 år gammal”.

Man kan relativt lätt konstatera att de detaljer som artikeln i Ilmarinen 1851 ger angående Matts och hans bror Anders inte helt stämmer överens med uppgifterna i kyrkböckerna och att artikeln därför måste innehålla något fel. I Släkt och Bygd nr 32 (Jakobstadsnejdens Släkt- och Bygdeforskare) återges tidningsartiklarna om Matts Öberg. Författaren till artikeln i Släkt och Bygd försöker rätta till de delvis motstridiga uppgifterna genom att fastställa att Matts och Anders inte var bröder utan mer avlägset släkt, vilket emellertid är felaktigt. De var verkligen bröder, och motstridigheterna härrör i stället från ett felaktigt födelsedatum, som har lett till inkorrekta antaganden angående Matts föräldrar.

De sista trettio åren av sitt liv bodde Matts Öberg som backstugusittare på Finholm hemman. Som födelsedatum anges i kommunionböckerna till en början 18.12.1757, men detta ändras senare med hänvisning till en attest av prosten Appelgren, enligt vilken han var född 22.8.1743 på Sveins hemman. I själva verket är ingetdera av de angivna födelsedatumen helt korrekt. Anledningen till förvirringen angående Matts födelsetid är att det i mitten av 1700-talet föddes två personer med samma namn på Sveins.

Matts Johansson Sveins den äldre var född 22.8.1743 och han var son till Johan Jakobsson och Maria Andersdotter. Han lämnade Sveins år 1766 då han gifte sig med Elsa Carlsdotter Krokvik och blev måg på hustruns hemman. Matts dog på Krokvik år 1790, endast 46 år gammal.

Matts Johansson Sveins den yngre föddes 21.12.1755 som son till Johan Mattsson och Anna Mattsdotter. Han gifte sig år 1780 med Caisa Carlsdotter Lax från Nykarleby och flyttade dit. Matts var sjöman och började använda namnet Öberg. Matts och Caisa antecknas i Nykarleby ända fram till Caisas död 1807. Matts Öberg flyttade till Pedersöre år 1808 och gifte om sig 1823 med en änka från Finholm, där han redan tidigare bott hos sin systerdotters familj (i sin ungdom hade han dessutom tjänat som dräng på Finholm). Det är denne Matts som väckte uppmärksamhet och blev omskriven för sin höga ålder. När han avled 1852 på Finholm var han dock inte 108 år som kyrkböckerna påstår, utan ”bara” 96 år, vilket i och för sig också är en respektabel ålder.

Uppenbarligen har prosten Appelgren gjort ett misstag när han rett ut Matts Öbergs (Matts Johansson Sveins) födelsetid och förväxlat denne med hans namne. Simon Vilhelm Appelgren var kyrkoherde i Karleby i mitten av 1800-talet. Attesten som anges som källa i kommunionboken bör ha utfärdats efter 1840, då Appelgren blev prost. Att det då kunnat ske en förväxling mellan de två personerna med samma namn är inte så konstigt eftersom ingendera hade antecknats i Karleby kyrkböcker på femtio år, efter att den ene avlidit och den andre flyttat till en annan socken.

Soldaten Mårten Bomgren och hans härkomst

I Karleby fanns i mitten av 1700-talet en soldat vid namn Mårten Bomgren. Han nämns första gången i kyrkböckerna i samband med att han gifter sig med Anna Henriksdotter Lillkotkama år 1742, och kallas då Mårten Henriksson. Mårten och Anna bodde till en början på Lillkotkama i Korplax by, men flyttade senare till ett soldattorp i Linnusperä by då Mårten blev soldat. Soldatnamnet Bomgren fick han uppenbarligen överta av den tidigare soldaten Johan Bomgren.

Vigsellängden ger inga uppgifter om varifrån Mårten kom. De militära rullorna vet dock berätta att han var född i Kalajoki. Han antogs till soldat år 1748 och tjänstgjorde i Kungliga Österbottens regemente och Lochteå kompani. Kommunionböckerna uppger att han var född år 1721, vilket också stöds av åldersangivelserna i generalmönsterrullorna.

Utredningen av Mårtens härkomst försvåras av att Kalajoki församlings kyrkböcker från början av 1700-talet inte finns bevarade. Dock ger kyrkböckerna för Karleby församling vissa tilläggsuppgifter som är till stor hjälp. Innan han blev soldat antecknas Mårten med sin hustru en kort tid på hemmanet Gunnars och han kallas då farbror. Närmare bestämt syns han vara farbror till Matts Samuelsson, vars far Samuel Henriksson var måg på Storhonga hemman och enligt vigsellängden kom från Suontaka i Kalajoki. Samuel Henriksson och Mårten (Henriksson) Bomgren var således bröder, trots en åldersskillnad på 20 år.

Suontaka ligger i Reisjärvi by. Då kommunionböckerna saknas får man förlita sig på mantalslängderna för att hitta uppgifter om befolkningen på hemmanet vid tiden för Mårtens födelse. I början av 1720-talet antecknas som husbonde en Henrik Henriksson med hustru Carin. Senare förestås hemmanet av Henriks bror Johan Henriksson och dennes söner. Man kan förmoda att Henrik Henriksson är far till Mårten Bomgren och hans bror Samuel. Värt att notera är också att en person med namnet Mårten antecknas på Suontaka under ett par års tid i slutet av 1730-talet. De sparsamma uppgifterna i mantalslängderna tyder visserligen på att denne Mårten snarare var son till Johan Henriksson, men man kan inte utesluta att det är fråga om Mårten Bomgren.

Som soldat deltog Mårten i det Pommerska kriget mellan Sverige och Preussen 1757–1762. Han omnämns som soldat ännu 1763, då det uppges att han i slaget vid Neukalen blivit sårad i foten med den påföljd att han ej längre kunde marschera. Eftersom han på grund av sin skada var oförmögen till vidare tjänstgöring fick han avsked, rekommenderad till underhåll. Fältslaget vid Neukalen år 1762 var det sista slaget i det Pommerska kriget mot de preussiska trupperna och slutade i svensk seger. Som helhet var kriget emellertid ingen framgång för den svenska krigsmakten. Tusentals soldater fick sätta livet till utan att man lyckades med sitt mål att återta förlorade områden. Som konstaterats klarade sig Mårten dock med livet i behåll och kunde lämna sitt soldatvärv.

Mårten och Anna bodde kvar i Karleby en lång tid efter att Mårten fått avsked från armén. År 1781 flyttade de med sonen Johan Mårtenssons familj till Pattijoki. Mårten avled där redan samma år och Anna ett par år senare. Efter att även Johan Mårtensson avlidit flyttade hans änka tillbaka till Karlebytrakten med barnen och gifte sedermera om sig. Mårten Bomgrens släkt fortlever än idag åtminstone genom sonen Johan, men Mårten hade även andra barn.

Anders Mårtensson "Tylli" (Qvikant)

År 1750 vigdes i Karleby drängen Anders Mårtensson Tylli och pigan Maria Michelsdotter från Qvikant. Paret bosatte sig på Marias hemgård i Qvikant och fick många barn. Även om vigselboken uppger att Anders Mårtensson kom från Tylli så var han inte född där, utan tjänade endast som dräng på hemmanet.

En granskning av Kannus och Karleby församlingars kommunionböcker visar att drängen Anders på Tylli med övertygande säkerhet är samma person som den Anders Mårtensson som föddes 15.8.1727 på Suikkola i Kannus. Hans föräldrar hette Mårten Andersson och Kristina Mattsdotter.

Från 1747 antecknas Anders Mårtensson Suikkola som dräng på Storheininiemi hemman i Kannus. Han omnämns där ännu i augusti 1749, varefter han försvinner. Redan i slutet av samma år dyker en Anders Mårtensson upp som dräng på Tylli i Karleby. Karleby församlings kommunionböcker uppger att denne Anders var född år 1728. Då exakt födelsedatum inte anges måste också årtalet anses endast riktgivande, men stämmer dock förhållandevis väl överens med Anders Mårtensson Suikkolas födelsetid.

Ett intressant namnval

Bondesonen Jakob Eriksson Silakka från Rödsö i Karleby vigdes i mitten av 1720-talet med borgaredottern Margareta Johansdotter Buur från Torneå stad. Margareta hade varit gift en gång tidigare men blivit änka efter bara ett par månaders äktenskap. År 1728 flyttade Jakob tillbaka till Karleby med sin familj, men dessförinnan vistades han under några års tid i Torneå och kallas då Jakob Skönberg.

Namnskicket i städerna var annorlunda än det på landsbygden, och det var inte ovanligt att en person började använda ett annat efternamn i samband med att han flyttade till staden och blev borgare eller gesäll. I många fall kan det nya namnet härledas till namnet på den gård eller ort varifrån personen härstammade. Efternamnet Skönberg tycks dock inte ha mycket gemensamt med gårdsnamnet Silakka. Namnvalet blir emellertid intressantare när man tittar närmare på Jakobs anor. Jakobs mor Gertrud Andersdotter kom nämligen från Suonperä gård i Kelviå. Fonetiskt, om än inte betydelsemässigt, ligger namnen Skönberg och Suonperä väldigt nära varandra. Det förefaller som om Jakob helt enkelt kan ha använt en ”försvenskad” version av sin mors efternamn när han vistades i Torneå, vilket i så fall vittnar om en viss kreativitet.

Det är förstås möjligt att likheten mellan namnen enbart är en slump och att Jakob valt eller fått sitt efternamn på helt andra grunder. Namnet Skönberg förekom också som soldatnamn på 1700-talet, men synbarligen dock varken i Torneå- eller Karlebytrakten. Det finns heller inga uppgifter som tyder på att Jakob skulle ha varit soldat. Hur han hamnade i Torneå och vad han gjorde där är tillsvidare höljt i dunkel.

En teori om Jakob Vetenojas härkomst

I ett tidigare inlägg presenterade jag nya fakta om Lisa Mattsdotter Vetenojas make Jakob. Innan flytten till Vetenoja i samband med giftermålet tjänade han som dräng på Kangas hemman i Ylivieska. Ylivieska kapellförsamlings kyrkböcker avslöjar att han hette Jakob Jakobsson och var född kring år 1712, mest troligt just detta år. Dessa uppgifter förbättrar avsevärt möjligheterna att utreda Jakobs hittills okända härkomst. Här presenterar jag en teori om varifrån han kan ha kommit till Ylivieska. Jag vill framställa denna teori i ett skilt inlägg för att tydligare markera skillnaden mellan vad som kan anses vara fakta och vad som i detta skede endast är spekulationer.

Jakob Jakobsson nämns första gången i mantalslängden på Kangas år 1731. Åren innan förekommer i längderna ingen som skulle kunna vara samma person i hela Kalajoki socken. Om Jakob var född kring 1712 är det fullt möjligt att han mantalsskrevs först 1731, men man bör också beakta möjligheten att han ursprungligen kom från någon annan närbelägen socken. Eftersom vi känner till Jakobs ungefärliga födelsetid och dessutom vet namnet på hans far är en sökning bland kyrkböckerna i HisKi-databasen inte helt irrelevant. Visserligen saknas kyrkböckerna från den här tiden för många församlingar, men just i flera av Kalajokis grannförsamlingar finns de bevarade. När man förutom födelsetiden även beaktar avståndet till Kalajoki och de normala flyttningsrörelserna ger en lämpligt avgränsad sökning endast ett fåtal träffar. En person som synnerligen väl passar in på alla kriterier är den Jakob som föddes 1.8.1712 på Norppa hemman i Kelviå (Ullava by), som son till Jakob Mattsson och Brita Larsdotter.

Den äldsta bevarade kommunionboken för Kelviå församling börjar år 1723. Då antecknas på Norppa bland andra änkan Brita Larsdotter och sonen Jakob Jakobsson. Britas make Jakob Mattsson hade tydligen dött under stora ofreden. Kommunionboken innehåller inga anteckningar om nattvardsgång för Jakob Jakobsson, så det är oklart när han lämnar hemmanet. När en ny lista över invånarna i hushållet uppgörs 1730 finns han inte längre med, så han har i alla fall flyttat bort innan dess. Modern Brita Larsdotter fortsätter dock att antecknas på Norppa ända till och med 1737. Då försvinner också hon från hemmanet och i kommunionboken finns kommentaren ”i Calajoki”. Den rimliga förklaringen är att hon flyttat till någon nära släkting, förmodligen till sonen Jakob som är det enda av hennes (kända) barn som fortfarande kan ha varit i livet. Alternativt kunde flytten till Kalajoki förklaras med att hon kan ha gift om sig och flyttat till den nye makens familj, men detta förefaller mindre sannolikt. Brita var själv barnfödd i Ullava.

Kopplingen till Kalajoki i kombination med den ytterst passande födelsetiden ger rimliga skäl att tro att Jakob Jakobsson Norppa är samma person som Jakob Jakobsson Vetenoja, även om direkta bevis ännu saknas. Ytterligare forskning kunde kanske bringa klarhet i detta genom att antingen bekräfta eller motbevisa teorin.

Upptäckter rörande Jakob Vetenoja

År 1743 flyttade ett helt hushåll från Kääntä by i Kalajoki till Eugmo by i Pedersöre, där de upptog en del av Hermans hemman. Totalt var det tolv personer i fyra generationer som flyttade; familjen bestod av husbonden Matts Markusson Vetenoja med hustru samt hans föräldrar, barn och barnbarn. Av Matts Markussons barn hade Lisa Mattsdotter varit gift redan i Kalajoki och var änka vid tiden för flytten. Hennes tre söner ingick också i det stora hushållet. Av sönernas patronymikon (Jakobsson), liksom av mantalslängderna för Kalajoki socken, framgår att Lisas make hette Jakob. Han var måg på Vetenoja i mitten av 1730-talet, men mycket annat än förnamnet har inte varit känt om honom. Kalajoki församlings kyrkböcker från början av 1700-talet finns tyvärr inte bevarade. Jakobs patronymikon nämns inte heller i mantalslängderna, vilket ytterligare försvårar försöken att utreda hans härkomst. Han tycks ha avlidit kring 1739 eftersom han vid den tiden försvinner från längderna.

Jakob Vetenoja har genom sina söner idag ett rikligt antal ättlingar – framförallt i Pedersöretrakten. Den släkt som härstammar från Jakob och hans hustru har avhandlats bland annat i flera nummer av Jakobstadsnejdens Släkt- och Bygdeforskares årspublikation Släkt och Bygd – senast i nummer 54 (2010) – men inga uppgifter om Jakobs härkomst har presenterats. Därför kan det vara av intresse att jag här redogör för en del av de upptäckter jag gjorde redan för ett antal år sedan när jag försökte ta reda på lite mer om Jakob Vetenoja.

I mantalslängderna nämns mågen Jakob på Vetenoja första gången år 1734. Hans blivande hustru Lisa Mattsdotter antecknas redan föregående år och ett par år dessförinnan, vilket antyder att Jakob och Lisa vigdes 1733 eller 1734 och genast bosatte sig på Vetenoja. Följaktligen borde det i mantalslängderna på något annat hemman finnas en Jakob som antecknas fram till och med 1733 men därefter försvinner. Sammanställningen ”Generalregistret över bosättningen i Finland” (Suomen asutuksen yleisluettelo, SAY) som baserar sig bland annat på mantalslängderna listar befolkningen årsvis för varje hemman, vilket gör det lätt att se när någon person försvinner från hemmanet eller kommer till. I hela Kalajoki socken hittas endast en person som uppfyller ovanstående kriterier, nämligen den Jakob som antecknas på Kangas hemman i Ylivieska åren 1731–1733 och därefter försvinner.

Ylivieska var vid den här tiden en kapellförsamling i Kalajoki socken och förde därför egna kyrkböcker. De äldsta bevarade kyrkböckerna börjar redan på 1680-talet, men den tidigaste kommunionboken börjar 1734, det vill säga samma år som Jakob kan tänkas ha gift sig och flyttat till Kääntä by. I denna kommunionbok antecknas på Kangas hemman tillsammans med husbonden Johan Simonssons familj verkligen en dräng Jakob. Kommunionboken har ingen anteckning om nattvardsgång för Jakob (han tycks ha lämnat hemmanet redan i början av år 1734), men däremot finns vid hans namn kommentaren ”i Wetenoja”. Därmed kan man fastställa att Lisa Mattsdotters make Jakob kom till Vetenoja närmast från Kangas, men eftersom han endast var dräng där och synbarligen inte nära släkt med husbondens familj säger detta inget om hans vidare härkomst. Av kommunionboken framgår inte heller hans patronymikon, men däremot finns åldersangivelsen 22 år, vilket innebär (när man beaktar tidpunkten för kommunionbokens uppgörande) att han skulle vara född år 1712 eller åtminstone däromkring. Helt säker på födelseåret kan man kanske inte vara, eftersom åldersangivelserna för en del av de övriga invånarna avviker något från deras verkliga ålder.

Kommunionboken ger inga fler ledtrådar, men det gör däremot de övriga kyrkböckerna. En Jakob Jakobsson Kangas står som fadder för tre barn födda i Ylivieska under åren 1731–1733, bland dem en av Johan Simonsson Kangas döttrar. I samtliga tre fall står Jakob Jakobssons namn sist bland de manliga faddrarna, vilket antyder att han då ännu var ogift. Då det vid denna tid inte torde ha funnits någon annan person med namnet Jakob på Kangas (förutom Johan Simonssons unga son) kan man anta att det är fråga om drängen Jakob.

Sammanfattningsvis kan man i ljuset av dessa upptäckter konstatera att Lisa Mattsdotter Vetenojas make bevisligen hette Jakob Jakobsson och troligen var född år 1712 eller kort därinnan. Innan han kom till Vetenoja tjänade han som dräng i Ylivieska.

Från Vetil till Sundby

En omfattande utredning av de från Vetil utgångna släkterna Caino och Torp utkom i bokform för ett tiotal år sedan. I boken presenteras de två släkterna med början från de tidigaste kända medlemmarna ända fram till sekelskiftet 1800. Vissa släktlinjer har dock lämnats outredda då personer har försvunnit utan tydliga spår. En del kompletterande och korrigerande information har sedermera publicerats, men fortfarande finns det luckor i utredningen.

Några av de personer som tappats bort är Matts Henriksson Luomalas familj (nr 144/Caino). Matts hustru Lisa Eriksdotter Tast (f. 1701) härstammade från släkten Caino genom sin mormor Anna Johansdotter Storcaino. Matts och Lisa bodde efter giftermålet till en början på Matts hemgård Luomala i Kaustby. I början av 1740-talet försvinner de dock från Luomala, och boken Caino-Torp citerar endast kommunionbokens kommentar ”Förrest till Pedersöre 1742 i aug.” utan att reda ut familjens vidare öden.

Efter flytten till Pedersöre hittas Matts och Lisa med sina barn på Holländer hemman i Sundby. Matts Henriksson avled redan i mitten av 1740-talet och Lisa Eriksdotter gifte därefter om sig med Michel Johansson. Hon bodde kvar i Sundby med den nye maken tills hon dog 1788.

Lisa Eriksdotter hade i sina två giften många barn, av vilka de flesta dock dog i späd ålder. Dottern Brita Mattsdotter var gift med Gustav Pålsson Korpi, som blev måg på Holländer. Precis som Brita kom Gustav Pålsson också ursprungligen från Vetil. En annan dotter, Carin Mattsdotter, gifte sig med Henrik Andersson från det närbelägna hemmanet Nybond i samma by och flyttade dit. Henrik Anderssons föräldrar hade kommit till Sundby från Lappajärvi via Nykarleby på 1720-talet.