Hemmanen i Larsmo och Eugmo före stora ofreden

En stor del av min forskning på senare tid har kretsat kring hemmanen i nuvarande Larsmo kommun, det vill säga de hemman som tidigare utgjorde Larsmo och Eugmo byar i Pedersöre socken. Släktbanden mellan hemmanen i dessa byar var starka redan i äldre tider, men de förefaller ha varit förhållandevis dåligt utredda i alla fall vad gäller publicerade utredningar. I diverse publikationer och databaser på internet förekommer också felaktiga uppgifter.

Avsikten är att publicera en hemmansvis sammanställning av släkterna i Larsmo och Eugmo före stora ofreden i början av 1700-talet, för att göra åtminstone en del av forskningsresultaten tillgängliga för andra. Eftersom en blogg inte är den mest lämpliga formen har en skild webbplats skapats för detta ändamål. Adressen till den nya webbplatsen är hemmanenilarsmo.wordpress.com.

Webbplatsen är ännu under uppbyggnad och söker sin slutliga form. Uppgifter kommer att matas in efter hand, och redan publicerade utredningar kan kompletteras eller korrigeras när nya fakta framkommer. Förhoppningsvis kan i ett senare skede även förklaringar och källhänvisningar läggas till för släktförhållanden som inte är uppenbara eller tidigare utredda.

Sämskar hemman i Larsmo före stora ofreden

Sämskar hemman i Larsmo beboddes i slutet av 1600-talet av Johan Andersson och hans hustru Karin Mårtensdotter. Johan Andersson dog kring 1689 och därefter brukades hemmanet av hans tre söner Mårten, Anders och Johan fram till stora ofreden då de tydligen flydde. Enligt en förteckning över stora ofredens offer blev alla tre bröderna "ihjälslagna med yxhammaren" i fiendens massaker på Karlö utanför Uleåborg hösten 1714.

Johan Andersson hade även många döttrar som alla gifte sig till olika hemman i Larsmo och Eugmo. Vid häradstinget i Pedersöre i oktober 1729 behandlades en förlikningsskrift som ger uppgifter om dessa.

"Erik Andersson ifrån Larsmo framlägger en av sina svågrar Olof Hansson Sandvik, Nils Lund, Olof Persson Finnäs, Anders Olofsson Gäddnäs och Hans Mattsson Kackur samt änkorna hust. Margeta och Elisabet Johansdöttrar tillika med framlidna hust. Beata Johansdotters dotter Brita Hansdotter undertecknad skrift lydande att alla dessa samarvingar med deras svåger Erik Andersson om deras innestående fäder- och möderne på Sämskars hemman förlikta blivit."

Erik Andersson som framlade förlikningsskriften hade gift sig med den på Karlö ihjälslagne Johan Johanssons änka och därigenom övertagit husbondeskapet på Sämskar. Eftersom varken han själv eller hustrun hade någon egen bördsrätt till hemmanet var det snarare på sina styvbarns vägnar han ingick förlikning med de övriga arvingarna.

Johan Anderssons döttrar kan identifieras med hjälp av uppgifterna i tingsprotokollet från 1729 samt äldre kyrkböcker och mantalslängder. Johan Andersson hade följande barn i ungefärlig åldersordning:

• Anna Johansdotter. Gift i början av 1690-talet med nämndemannen Olof Hansson Sandvik i Larsmo. Paret bodde även på Sämskar under några års tid, men återvände senare till Sandvik. Död 1727 på Sandvik, varefter Olof gifte om sig med änkan Karin Karlsdotter.
• Brita Johansdotter. Gift första gången ca 1689 med Michel Mårtensson Kackur i Larsmo. Efter Michels död omgift 1707 i Jakobstad med borgaren och båtsmannen Nils Nilsson Lund. Död i Jakobstad 1741, enligt uppgift 80 år gammal.
• Mårten Johansson. Huvudman på Sämskar efter fadern. Gift 1697 med Anna Mattsdotter Kackur från Larsmo. Dödad under flykten på Karlö 1714. Änkan med barn blev bortförda i rysk fångenskap 1715.
• Margeta Johansdotter. Gift ca 1697 med Erik Olofsson Fagernäs-Grels i Larsmo. Efter att Erik dött under stora ofreden bodde änkan Margeta kvar som inhyses på Fagernäs-Grels och dog 1731.
• Malin Johansdotter. Gift ca 1701 med änklingen Olof Persson Finnäs i Eugmo. Död där 1740, enligt uppgift 72 år gammal.
• Lisa Johansdotter. Gift första gången ca 1693 med Erik Knutsson Kackur, och därefter antecknad som inhyses bland annat på Sämskar. Efter Eriks död omgift ca 1709 med sockenskomakaren Matts Jönsson Kisor, som dog under stora ofreden. Lisa dog 1740 på Kackur, enligt uppgift 73 år gammal.
• Anders Johansson. Bonde på Sämskar. Gift ca 1702 med Brita Olofsdotter Gädda från Eugmo. Dödad under flykten på Karlö 1714. Änkan Brita gifte redan under stora ofreden om sig till Öja med Matts Andersson Tjäru. Anders barn dog i unga år.
• Beata Johansdotter. Gift första gången ca 1701 med Hans Mattsson Fagernäs-Grels i Larsmo. Efter Hans död omgift ca 1708 med Anders Danielsson Kaptens från Eugmo, vilken redan tidigare var dräng på Fagernäs-Grels och efter giftermålet blev bofast där med hustrun. Död under stora ofreden.
• Karin Johansdotter. Gift ca 1703 med Anders Olofsson Gädda i Eugmo. Död 1760 på Gädda, enligt uppgift 75 år gammal.
• Sara Johansdotter. Född ca 1681. Gift ca 1708 med Hans Mattsson Kackur i Larsmo. Död 1751 på Kackur.
• Johan Johansson. Bonde på Sämskar. Född ca 1682. Gift ca 1705 med Malin Andersdotter. Dödad under flykten på Karlö 1714. Malin gifte redan under stora ofreden om sig med änklingen Erik Andersson Lillstara från Pedersöre kyrkoby, vilken blev ny husbonde på Sämskar. Hemmanet övertogs senare av Johan Johanssons söner.

Anders Andersson på Kaptens och hans släktbakgrund

Kaptens hemman i Eugmo by fick under stora ofreden en ny husbonde i Anders Andersson. Han  flyttade dit i samband med att han gifte sig med Lisa Danielsdotter som var dotter i gården. Exakt när detta skedde är oklart, men Anders är antecknad som husbonde på Kaptens redan i mantalslängden 1719. Med sig till Kaptens hade han de unga sönerna Simon och Påhl från ett tidigare gifte. Svärmodern Lisa och hennes ogifta syster testamenterade sedermera sin del av Kaptens hemman till Simon och Påhl, och då Simons alla barn dog i späd ålder blev det slutligen Påhl Anderssons arvingar som ensamma kom att förestå hemmansdelen.

Anders Andersson på Kaptens dog 1732 och var enligt åldersangivelsen i begravningsboken då 73 år gammal, vilket skulle innebära att han var född kring 1659. Sönerna Simon och Påhl var födda cirka 1703 respektive 1706. Man kan förmoda att deras mor hade dött i stora ofredens fasor. I kyrkböckerna, skattelängderna eller tingsprotokollen hittas inga uppgifter som direkt skulle avslöja var Anders bodde innan flytten till Kaptens eller vad hans tidigare hustru hette. Emellertid ger de spridda uppgifter som påträffas i olika källor vissa ledtrådar som sammantaget kan leda till en slutsats om Anders släktbakgrund.

Simon och Påhl Anderssöner hade båda ett flertal barn, vilka i hög utsträckning verkar ha namngetts efter sina nära släktingar. Till exempel gav vardera brodern sin äldsta son namnet Anders. Anmärkningsvärt är att den äldsta dottern i bägge fallen fick namnet Carin, trots att det namnet inte i övrigt verkar förekomma varken på Kaptens vid den tiden eller i mödrarnas närmaste släkt. Detta väcker misstanken att Simons och Påhls mor hette just Carin.

På Wärn i Överesse finns före stora ofreden en Anders Andersson med sin hustru Carin Hansdotter. När kyrkobokföringen återupptas i början av 1720-talet har båda dessa namn i likhet med många andra strukits över i kommunionboken. Just i detta fall finns undantagsvis ingen kommentar om att personerna skulle ha dött, vara på flykt eller blivit bortförda i fångenskap. Carin Hansdotter återfinns dock på en lista över stora ofredens offer, enligt vilken hon blivit bränd till döds. Anders Andersson brukade Wärn hemman tillsammans med sin bror Hans Andersson och står som huvudman ännu i mantalslängden 1713. I 1719 års mantalslängd har han försvunnit och husbondeskapet innehas då av brodern som är kvar på hemmanet ännu efter stora ofredens slut.

När Hans Andersson Wärn 1735 testamenterar hemmanet åt sina söner framgår att han då endast ägde hälften av det 1/2 mantal stora hemmanet. Den andra halvan ägdes då rimligtvis av brodern Anders Andersson eller dennes arvingar även om de inte längre bodde kvar där. Vid vintertinget 1738 beviljades Hans Andersson fastebrev på denna andra hälft – det vill säga 1/4 mantal – av Wärn bördehemman som han enligt tingsprotokollet tillhandlat sig 1.3.1735 av Simon och Påhl Anderssöner. Dessa var med stor säkerhet söner till Hans Anderssons bror, den tidigare husbonden Anders Andersson, även om släktskapet eller säljarnas dåvarande hemvist inte framgår av tingsprotokollet. Några bröder med namnen Simon och Påhl Anderssöner verkar inte ha funnits varken på Wärn eller på något annat hemman i Överesse vid tiden för hemmansköpet, så de hade i varje fall utflyttat redan tidigare.

Sett till när Anders Andersson Wärn införs i mantalslängden bör han ha varit född senast i mitten av 1660-talet, vilket stämmer någorlunda väl överens med Anders Andersson Kaptens uppgivna ålder. Han hade varit gift ännu en gång tidigare innan äktenskapet med Carin Hansdotter. Den första hustrun hette Lisa och dog troligen år 1700, eftersom Anders följande år antecknas i mantalslängden utan hustru. Redan 1702 antecknas han igen med hustru, så Anders och Carin vigdes förmodligen år 1701. Baserat på denna tidslinje var det just den andra hustru Carin Hansdotter som var mor till sönerna Simon och Påhl.

När man beaktar samtliga dessa uppgifter kan man knappast betvivla att Anders Andersson på Kaptens är samma person som tidigare förekommer på Wärn. Även om inget enskilt fynd uttryckligen bekräftar detta så pekar för många ledtrådar åt samma håll för att det rimligtvis skulle kunna vara ett sammanträffande. Anders Andersson på Kaptens var således med stor säkerhet son till lagmansnämndemannen Anders Olofsson Wärn i Överesse. Han var gift tre gånger, och den andra hustrun Carin Hansdotter var mor till sönerna Simon och Påhl som flyttade med fadern till Kaptens och senare fick ta över den gården. Anders Andersson förefaller även ha haft andra barn i sina två första giften. Till dessa hör åtminstone dottern Margeta Andersdotter som hamnade i rysk fångenskap. Även Johan Andersson som i kommunionboken noteras vara utflyttad samt Anna Andersdotter som i likhet med Carin Hansdotter brändes till döds under stora ofreden är troligen barn till Anders Andersson.

Erik Henriksson och Maria Mattsdotter på Hamni/Finholm

I mitten av 1720-talet inflyttade paret Erik Henriksson och Maria Mattsdotter med familj till Hamni hemman i Lövö by, Pedersöre. Efter några år flyttade de vidare till Finholm hemman i Eugmo by och blev stamföräldrar för de släkter som därefter kom att förestå hemmanet. Eriks och Marias härkomst har varit höljd i dunkel, emedan det inte har varit känt var familjen bodde innan flytten till Lövö. Bland annat i frågespalten i Släkt och Bygd nummer 18 efterfrågas uppgifter om familjens ursprungliga hemort.

Ett par med namnen Erik Henriksson och Maria Mattsdotter antecknas i Lappo församlings kyrkböcker i början av 1720-talet. Paret bodde som inhysingar på Ämmälä hemman i Tiistenjoki by. Den sista anteckningen i kommunionboken är från början av 1725, varefter paret försvinner. I kyrkböckerna noteras på två ställen att de har flyttat till Pedersöre. Från 1726 antecknas ett par med samma namn i Lövö, och det verkar uppenbart att det är fråga om samma familj.

Varken Erik Henriksson eller Maria Mattsdotter tycks vara nära släkt med de samtida eller tidigare invånarna på Ämmälä, så det är oklart hur de hamnat där och varifrån de kommit. Det mest troliga är att deras härkomst står att finna någonstans i Lappo eller i trakten däromkring. Sökandet kompliceras av att folkbokföringen vid tiden för stora ofreden och dessförinnan är bristfällig och parets namn dessutom hör till de vanligaste.

När familjen vistas i Lövö antecknas med den en svärmor Helga, som således bör vara mor till Maria Mattsdotter. Man kan förmoda att svärmodern är samma person som den "gamla änka" Helga Eskilsdotter som avlider i Eugmo 1732 (Erik och Maria hade lämnat Lövö och flyttat till Eugmo vid ungefär samma tid). På grund av det ovanliga namnet kan Helga Eskilsdotter utgöra en viktig ledtråd i sökandet efter familjens rötter. Med stöd av Marias patronymikon kan man också konstatera att Helgas make hette Matts. I Lappo församlings kyrkböcker hittas åtminstone en person som passar, nämligen den Helga Eskilsdotter som år 1689 vigdes med Matts Jöransson Marttila. Matts och Helga bodde efter giftermålet på Marttila (som liksom Ämmälä ligger i Tiistenjoki by), där Matts morbror var husbonde. Helga blev änka redan år 1697.

I Tiistenjoki föddes 1692 en Maria Mattsdotter som skulle kunna vara Matts Jöranssons dotter och samma person som senare gifte sig med Erik Henriksson. Av Pedersöre församlings kyrkböcker framgår visserligen att Erik Henrikssons hustru skulle ha varit född redan 1683, men denna uppgift kan ifrågasättas eftersom hennes yngsta barn föddes i mitten av 1730-talet då hon i så fall skulle ha varit en bit över 50 år gammal.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att Erik Henriksson och Maria Mattsdotter med stor säkerhet kom till Lövö närmast från Lappo. Möjligen var Maria dotter till Matts Jöransson Marttila i samma socken, men slutliga bevis för denna teori saknas.

Sjömannen Matts Öberg och hans höga ålder

I Pedersöretrakten fanns för tvåhundra år sedan en sjöman vid namn Matts Öberg. I början av 1850-talet var han vida omskriven i landets tidningar trots att han då levde ett enkelt liv som backstugusittare och fattighjon. Det anmärkningsvärda med honom är att han skall ha uppnått en synnerligen hög ålder. Närmare bestämt påstods han vid sin död ha varit 108 år gammal, vilket var exceptionellt i synnerhet med tanke på den tidens levnadsvillkor. Om man granskar kyrkböckerna och de andra källorna kan man emellertid efter viss forskning konstatera att det har skett en förväxling och att Matts ålder är överdriven. Gammal blev han visserligen, men inte 108 år.

Matts Öberg och hans yngre bror Anders omtalas i en artikel i tidningen Ilmarinen (nr 57) den 19 juli 1851 under rubriken ”Hög ålder”. Enligt artikeln var Matts född 22.8.1743 på Sveins hemman i Långö by i Karleby. Han uppges i unga år ha tjänat hos prosten i Pedersöre Gabriel Aspegren och gift sig med en tjänstepiga på prästgården, varefter han rest på utrikes sjöresor i många år och i egenskap av lots betjänat den svenska flottan under 1808 års krig. Historien återberättas även i många andra tidningar runtom i landet. Matts hade gift om sig efter första hustruns död och bodde vid denna tid på Finholm hemman i Eugmo by i Pedersöre med sin andra hustru. Av artikeln i Ilmarinen och andra skildringar kan man skönja att Matts också väckte intresse bland lokalbefolkningen och att nyfikna personer kom till och med från andra socknar för att själva få se den gamle mannen.

Följande år (1852) nämns Matts Öberg åter i tidningarna. Då noterades att han hade avlidit 23.5.1852, ”nära 109 år gammal”.

Man kan relativt lätt konstatera att de detaljer som artikeln i Ilmarinen 1851 ger angående Matts och hans bror Anders inte helt stämmer överens med uppgifterna i kyrkböckerna och att artikeln därför måste innehålla något fel. I Släkt och Bygd nr 32 (Jakobstadsnejdens Släkt- och Bygdeforskare) återges tidningsartiklarna om Matts Öberg. Författaren till artikeln i Släkt och Bygd försöker rätta till de delvis motstridiga uppgifterna genom att fastställa att Matts och Anders inte var bröder utan mer avlägset släkt, vilket emellertid är felaktigt. De var verkligen bröder, och motstridigheterna härrör i stället från ett felaktigt födelsedatum, som har lett till inkorrekta antaganden angående Matts föräldrar.

De sista trettio åren av sitt liv bodde Matts Öberg som backstugusittare på Finholm hemman. Som födelsedatum anges i kommunionböckerna till en början 18.12.1757, men detta ändras senare med hänvisning till en attest av prosten Appelgren, enligt vilken han var född 22.8.1743 på Sveins hemman. I själva verket är ingetdera av de angivna födelsedatumen helt korrekt. Anledningen till förvirringen angående Matts födelsetid är att det i mitten av 1700-talet föddes två personer med samma namn på Sveins.

Matts Johansson Sveins den äldre var född 22.8.1743 och han var son till Johan Jakobsson och Maria Andersdotter. Han lämnade Sveins år 1766 då han gifte sig med Elsa Carlsdotter Krokvik och blev måg på hustruns hemman. Matts dog på Krokvik år 1790, endast 46 år gammal.

Matts Johansson Sveins den yngre föddes 21.12.1755 som son till Johan Mattsson och Anna Mattsdotter. Han gifte sig år 1780 med Caisa Carlsdotter Lax från Nykarleby och flyttade dit. Matts var sjöman och började använda namnet Öberg. Matts och Caisa antecknas i Nykarleby ända fram till Caisas död 1807. Matts Öberg flyttade till Pedersöre år 1808 och gifte om sig 1823 med en änka från Finholm, där han redan tidigare bott hos sin systerdotters familj (i sin ungdom hade han dessutom tjänat som dräng på Finholm). Det är denne Matts som väckte uppmärksamhet och blev omskriven för sin höga ålder. När han avled 1852 på Finholm var han dock inte 108 år som kyrkböckerna påstår, utan ”bara” 96 år, vilket i och för sig också är en respektabel ålder.

Uppenbarligen har prosten Appelgren gjort ett misstag när han rett ut Matts Öbergs (Matts Johansson Sveins) födelsetid och förväxlat denne med hans namne. Simon Vilhelm Appelgren var kyrkoherde i Karleby i mitten av 1800-talet. Attesten som anges som källa i kommunionboken bör ha utfärdats efter 1840, då Appelgren blev prost. Att det då kunnat ske en förväxling mellan de två personerna med samma namn är inte så konstigt eftersom ingendera hade antecknats i Karleby kyrkböcker på femtio år, efter att den ene avlidit och den andre flyttat till en annan socken.

Upptäckter rörande Jakob Vetenoja

År 1743 flyttade ett helt hushåll från Kääntä by i Kalajoki till Eugmo by i Pedersöre, där de upptog en del av Hermans hemman. Totalt var det tolv personer i fyra generationer som flyttade; familjen bestod av husbonden Matts Markusson Vetenoja med hustru samt hans föräldrar, barn och barnbarn. Av Matts Markussons barn hade Lisa Mattsdotter varit gift redan i Kalajoki och var änka vid tiden för flytten. Hennes tre söner ingick också i det stora hushållet. Av sönernas patronymikon (Jakobsson), liksom av mantalslängderna för Kalajoki socken, framgår att Lisas make hette Jakob. Han var måg på Vetenoja i mitten av 1730-talet, men mycket annat än förnamnet har inte varit känt om honom. Kalajoki församlings kyrkböcker från början av 1700-talet finns tyvärr inte bevarade. Jakobs patronymikon nämns inte heller i mantalslängderna, vilket ytterligare försvårar försöken att utreda hans härkomst. Han tycks ha avlidit kring 1739 eftersom han vid den tiden försvinner från längderna.

Jakob Vetenoja har genom sina söner idag ett rikligt antal ättlingar – framförallt i Pedersöretrakten. Den släkt som härstammar från Jakob och hans hustru har avhandlats bland annat i flera nummer av Jakobstadsnejdens Släkt- och Bygdeforskares årspublikation Släkt och Bygd – senast i nummer 54 (2010) – men inga uppgifter om Jakobs härkomst har presenterats. Därför kan det vara av intresse att jag här redogör för en del av de upptäckter jag gjorde redan för ett antal år sedan när jag försökte ta reda på lite mer om Jakob Vetenoja.

I mantalslängderna nämns mågen Jakob på Vetenoja första gången år 1734. Hans blivande hustru Lisa Mattsdotter antecknas redan föregående år och ett par år dessförinnan, vilket antyder att Jakob och Lisa vigdes 1733 eller 1734 och genast bosatte sig på Vetenoja. Följaktligen borde det i mantalslängderna på något annat hemman finnas en Jakob som antecknas fram till och med 1733 men därefter försvinner. Sammanställningen ”Generalregistret över bosättningen i Finland” (Suomen asutuksen yleisluettelo, SAY) som baserar sig bland annat på mantalslängderna listar befolkningen årsvis för varje hemman, vilket gör det lätt att se när någon person försvinner från hemmanet eller kommer till. I hela Kalajoki socken hittas endast en person som uppfyller ovanstående kriterier, nämligen den Jakob som antecknas på Kangas hemman i Ylivieska åren 1731–1733 och därefter försvinner.

Ylivieska var vid den här tiden en kapellförsamling i Kalajoki socken och förde därför egna kyrkböcker. De äldsta bevarade kyrkböckerna börjar redan på 1680-talet, men den tidigaste kommunionboken börjar 1734, det vill säga samma år som Jakob kan tänkas ha gift sig och flyttat till Kääntä by. I denna kommunionbok antecknas på Kangas hemman tillsammans med husbonden Johan Simonssons familj verkligen en dräng Jakob. Kommunionboken har ingen anteckning om nattvardsgång för Jakob (han tycks ha lämnat hemmanet redan i början av år 1734), men däremot finns vid hans namn kommentaren ”i Wetenoja”. Därmed kan man fastställa att Lisa Mattsdotters make Jakob kom till Vetenoja närmast från Kangas, men eftersom han endast var dräng där och synbarligen inte nära släkt med husbondens familj säger detta inget om hans vidare härkomst. Av kommunionboken framgår inte heller hans patronymikon, men däremot finns åldersangivelsen 22 år, vilket innebär (när man beaktar tidpunkten för kommunionbokens uppgörande) att han skulle vara född år 1712 eller åtminstone däromkring. Helt säker på födelseåret kan man kanske inte vara, eftersom åldersangivelserna för en del av de övriga invånarna avviker något från deras verkliga ålder.

Kommunionboken ger inga fler ledtrådar, men det gör däremot de övriga kyrkböckerna. En Jakob Jakobsson Kangas står som fadder för tre barn födda i Ylivieska under åren 1731–1733, bland dem en av Johan Simonsson Kangas döttrar. I samtliga tre fall står Jakob Jakobssons namn sist bland de manliga faddrarna, vilket antyder att han då ännu var ogift. Då det vid denna tid inte torde ha funnits någon annan person med namnet Jakob på Kangas (förutom Johan Simonssons unga son) kan man anta att det är fråga om drängen Jakob.

Sammanfattningsvis kan man i ljuset av dessa upptäckter konstatera att Lisa Mattsdotter Vetenojas make bevisligen hette Jakob Jakobsson och troligen var född år 1712 eller kort därinnan. Innan han kom till Vetenoja tjänade han som dräng i Ylivieska.