Anders Persson Suonperäs hustru Elsa Larsdotter

Anders Persson Suonperä (ca 1657–1728) var bonde på ett hemman i Peltokorpi by i Kelviå. Han var gift åtminstone tre gånger. Den tidigaste kända hustrun hette Elsa Larsdotter och hon var mor till de av Anders barn som antecknas i de bevarade dopböckerna, vilka börjar 1688. Anders hade emellertid också flera äldre barn.

Elsa Larsdotter dog 1696. Enligt anteckningen i begravningsboken var hon då endast 30 år, vilket skulle innebära att hon var född omkring 1666. Då de äldsta av Anders Perssons barn bör ha varit födda redan i slutet av 1670-talet kan man lätt dra slutsatsen att Anders måste ha varit gift en gång tidigare. Detta antagande görs också i den omfattande utredningen ”Juuret Kälviällä” (Uuno Huhtala, 1985). Namnet på den tidigare hustrun eller andra uppgifter om henne har dock inte kunnat hittas.

Då kyrkböcker för tiden innan 1688 saknas får man ty sig till andra källor för att hitta information om Anders Persson och hans familj. Anders Persson antecknas i 1680 års mantalslängd tillsammans med sin hustru, som redan då (och de därpå följande åren) kallas Elsa Larsdotter. Således bör Elsa ha varit född flera år tidigare än åldersangivelsen i begravningsboken påskiner, och hon kan mycket väl ha varit Anders Perssons första hustru och mor även till hans äldsta barn. I 1678 års mantalslängd nämns ännu inte Anders Persson på Suonperä.

Bland faddrarna för de av Anders Perssons barn som kan hittas i dopboken finns i huvudsak Anders nära släktingar samt övriga personer från Peltokorpi by. Ett intressant fadderpar som möjligen utgör ett undantag är Erik Larsson med hustru, vilka bodde på Korpijärvi i Kelviå by. Eriks patronymikon väcker lätt misstanken att han kan ha varit Elsas bror, då någon form av släktskap troligen föreligger som grund för fadderskapet. Visserligen kan man på basen av namnen inte heller utesluta att Erik var Elsas svåger, eftersom hans hustru hette Carin Persdotter och således kunde vara Anders Perssons syster. För att bringa klarhet i detta behöver man studera mantalslängdernas uppgifter också rörande befolkningen på Korpijärvi.

Husbonde på Korpijärvi var Lars Olofsson redan i början av 1660-talet, och han antecknas i mantalslängderna ännu på 1670- och 1680-talen med sin hustru Lisa Mattsdotter. I 1677 års mantalslängd nämns för första gången också hans dotter Elsa Larsdotter som därmed bör ha varit ungefär jämngammal med Anders Persson; i alla fall kan hon inte ha varit född senare än 1660-talets första år. Hon antecknas på Korpijärvi ännu 1678, men inte längre 1680. Då Elsas försvinnande från Korpijärvi sammanträffar med att Anders Perssons hustru med samma namn dyker upp på Suonperä kan man dra slutsatsen att det är fråga om samma person.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att Anders Perssons hustru Elsa Larsdotter var dotter till Lars Olofsson Korpijärvi, och att hon var född i slutet av 1650-talet eller senast omkring 1660. Anders och Elsa var gifta redan i slutet av 1670-talet, och Elsa var troligen mor också till Anders äldsta barn. Något stöd för antagandet att Anders varit gift en gång tidigare har inte påträffats.

Erik Henriksson och Maria Mattsdotter på Hamni/Finholm

I mitten av 1720-talet inflyttade paret Erik Henriksson och Maria Mattsdotter med familj till Hamni hemman i Lövö by, Pedersöre. Efter några år flyttade de vidare till Finholm hemman i Eugmo by och blev stamföräldrar för de släkter som därefter kom att förestå hemmanet. Eriks och Marias härkomst har varit höljd i dunkel, emedan det inte har varit känt var familjen bodde innan flytten till Lövö. Bland annat i frågespalten i Släkt och Bygd nummer 18 efterfrågas uppgifter om familjens ursprungliga hemort.

Ett par med namnen Erik Henriksson och Maria Mattsdotter antecknas i Lappo församlings kyrkböcker i början av 1720-talet. Paret bodde som inhysingar på Ämmälä hemman i Tiistenjoki by. Den sista anteckningen i kommunionboken är från början av 1725, varefter paret försvinner. I kyrkböckerna noteras på två ställen att de har flyttat till Pedersöre. Från 1726 antecknas ett par med samma namn i Lövö, och det verkar uppenbart att det är fråga om samma familj.

Varken Erik Henriksson eller Maria Mattsdotter tycks vara nära släkt med de samtida eller tidigare invånarna på Ämmälä, så det är oklart hur de hamnat där och varifrån de kommit. Det mest troliga är att deras härkomst står att finna någonstans i Lappo eller i trakten däromkring. Sökandet kompliceras av att folkbokföringen vid tiden för stora ofreden och dessförinnan är bristfällig och parets namn dessutom hör till de vanligaste.

När familjen vistas i Lövö antecknas med den en svärmor Helga, som således bör vara mor till Maria Mattsdotter. Man kan förmoda att svärmodern är samma person som den "gamla änka" Helga Eskilsdotter som avlider i Eugmo 1732 (Erik och Maria hade lämnat Lövö och flyttat till Eugmo vid ungefär samma tid). På grund av det ovanliga namnet kan Helga Eskilsdotter utgöra en viktig ledtråd i sökandet efter familjens rötter. Med stöd av Marias patronymikon kan man också konstatera att Helgas make hette Matts. I Lappo församlings kyrkböcker hittas åtminstone en person som passar, nämligen den Helga Eskilsdotter som år 1689 vigdes med Matts Jöransson Marttila. Matts och Helga bodde efter giftermålet på Marttila (som liksom Ämmälä ligger i Tiistenjoki by), där Matts morbror var husbonde. Helga blev änka redan år 1697.

I Tiistenjoki föddes 1692 en Maria Mattsdotter som skulle kunna vara Matts Jöranssons dotter och samma person som senare gifte sig med Erik Henriksson. Av Pedersöre församlings kyrkböcker framgår visserligen att Erik Henrikssons hustru skulle ha varit född redan 1683, men denna uppgift kan ifrågasättas eftersom hennes yngsta barn föddes i mitten av 1730-talet då hon i så fall skulle ha varit en bit över 50 år gammal.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att Erik Henriksson och Maria Mattsdotter med stor säkerhet kom till Lövö närmast från Lappo. Möjligen var Maria dotter till Matts Jöransson Marttila i samma socken, men slutliga bevis för denna teori saknas.

Sjömannen Matts Öberg och hans höga ålder

I Pedersöretrakten fanns för tvåhundra år sedan en sjöman vid namn Matts Öberg. I början av 1850-talet var han vida omskriven i landets tidningar trots att han då levde ett enkelt liv som backstugusittare och fattighjon. Det anmärkningsvärda med honom är att han skall ha uppnått en synnerligen hög ålder. Närmare bestämt påstods han vid sin död ha varit 108 år gammal, vilket var exceptionellt i synnerhet med tanke på den tidens levnadsvillkor. Om man granskar kyrkböckerna och de andra källorna kan man emellertid efter viss forskning konstatera att det har skett en förväxling och att Matts ålder är överdriven. Gammal blev han visserligen, men inte 108 år.

Matts Öberg och hans yngre bror Anders omtalas i en artikel i tidningen Ilmarinen (nr 57) den 19 juli 1851 under rubriken ”Hög ålder”. Enligt artikeln var Matts född 22.8.1743 på Sveins hemman i Långö by i Karleby. Han uppges i unga år ha tjänat hos prosten i Pedersöre Gabriel Aspegren och gift sig med en tjänstepiga på prästgården, varefter han rest på utrikes sjöresor i många år och i egenskap av lots betjänat den svenska flottan under 1808 års krig. Historien återberättas även i många andra tidningar runtom i landet. Matts hade gift om sig efter första hustruns död och bodde vid denna tid på Finholm hemman i Eugmo by i Pedersöre med sin andra hustru. Av artikeln i Ilmarinen och andra skildringar kan man skönja att Matts också väckte intresse bland lokalbefolkningen och att nyfikna personer kom till och med från andra socknar för att själva få se den gamle mannen.

Följande år (1852) nämns Matts Öberg åter i tidningarna. Då noterades att han hade avlidit 23.5.1852, ”nära 109 år gammal”.

Man kan relativt lätt konstatera att de detaljer som artikeln i Ilmarinen 1851 ger angående Matts och hans bror Anders inte helt stämmer överens med uppgifterna i kyrkböckerna och att artikeln därför måste innehålla något fel. I Släkt och Bygd nr 32 (Jakobstadsnejdens Släkt- och Bygdeforskare) återges tidningsartiklarna om Matts Öberg. Författaren till artikeln i Släkt och Bygd försöker rätta till de delvis motstridiga uppgifterna genom att fastställa att Matts och Anders inte var bröder utan mer avlägset släkt, vilket emellertid är felaktigt. De var verkligen bröder, och motstridigheterna härrör i stället från ett felaktigt födelsedatum, som har lett till inkorrekta antaganden angående Matts föräldrar.

De sista trettio åren av sitt liv bodde Matts Öberg som backstugusittare på Finholm hemman. Som födelsedatum anges i kommunionböckerna till en början 18.12.1757, men detta ändras senare med hänvisning till en attest av prosten Appelgren, enligt vilken han var född 22.8.1743 på Sveins hemman. I själva verket är ingetdera av de angivna födelsedatumen helt korrekt. Anledningen till förvirringen angående Matts födelsetid är att det i mitten av 1700-talet föddes två personer med samma namn på Sveins.

Matts Johansson Sveins den äldre var född 22.8.1743 och han var son till Johan Jakobsson och Maria Andersdotter. Han lämnade Sveins år 1766 då han gifte sig med Elsa Carlsdotter Krokvik och blev måg på hustruns hemman. Matts dog på Krokvik år 1790, endast 46 år gammal.

Matts Johansson Sveins den yngre föddes 21.12.1755 som son till Johan Mattsson och Anna Mattsdotter. Han gifte sig år 1780 med Caisa Carlsdotter Lax från Nykarleby och flyttade dit. Matts var sjöman och började använda namnet Öberg. Matts och Caisa antecknas i Nykarleby ända fram till Caisas död 1807. Matts Öberg flyttade till Pedersöre år 1808 och gifte om sig 1823 med en änka från Finholm, där han redan tidigare bott hos sin systerdotters familj (i sin ungdom hade han dessutom tjänat som dräng på Finholm). Det är denne Matts som väckte uppmärksamhet och blev omskriven för sin höga ålder. När han avled 1852 på Finholm var han dock inte 108 år som kyrkböckerna påstår, utan ”bara” 96 år, vilket i och för sig också är en respektabel ålder.

Uppenbarligen har prosten Appelgren gjort ett misstag när han rett ut Matts Öbergs (Matts Johansson Sveins) födelsetid och förväxlat denne med hans namne. Simon Vilhelm Appelgren var kyrkoherde i Karleby i mitten av 1800-talet. Attesten som anges som källa i kommunionboken bör ha utfärdats efter 1840, då Appelgren blev prost. Att det då kunnat ske en förväxling mellan de två personerna med samma namn är inte så konstigt eftersom ingendera hade antecknats i Karleby kyrkböcker på femtio år, efter att den ene avlidit och den andre flyttat till en annan socken.

Soldaten Mårten Bomgren och hans härkomst

I Karleby fanns i mitten av 1700-talet en soldat vid namn Mårten Bomgren. Han nämns första gången i kyrkböckerna i samband med att han gifter sig med Anna Henriksdotter Lillkotkama år 1742, och kallas då Mårten Henriksson. Mårten och Anna bodde till en början på Lillkotkama i Korplax by, men flyttade senare till ett soldattorp i Linnusperä by då Mårten blev soldat. Soldatnamnet Bomgren fick han uppenbarligen överta av den tidigare soldaten Johan Bomgren.

Vigsellängden ger inga uppgifter om varifrån Mårten kom. De militära rullorna vet dock berätta att han var född i Kalajoki. Han antogs till soldat år 1748 och tjänstgjorde i Kungliga Österbottens regemente och Lochteå kompani. Kommunionböckerna uppger att han var född år 1721, vilket också stöds av åldersangivelserna i generalmönsterrullorna.

Utredningen av Mårtens härkomst försvåras av att Kalajoki församlings kyrkböcker från början av 1700-talet inte finns bevarade. Dock ger kyrkböckerna för Karleby församling vissa tilläggsuppgifter som är till stor hjälp. Innan han blev soldat antecknas Mårten med sin hustru en kort tid på hemmanet Gunnars och han kallas då farbror. Närmare bestämt syns han vara farbror till Matts Samuelsson, vars far Samuel Henriksson var måg på Storhonga hemman och enligt vigsellängden kom från Suontaka i Kalajoki. Samuel Henriksson och Mårten (Henriksson) Bomgren var således bröder, trots en åldersskillnad på 20 år.

Suontaka ligger i Reisjärvi by. Då kommunionböckerna saknas får man förlita sig på mantalslängderna för att hitta uppgifter om befolkningen på hemmanet vid tiden för Mårtens födelse. I början av 1720-talet antecknas som husbonde en Henrik Henriksson med hustru Carin. Senare förestås hemmanet av Henriks bror Johan Henriksson och dennes söner. Man kan förmoda att Henrik Henriksson är far till Mårten Bomgren och hans bror Samuel. Värt att notera är också att en person med namnet Mårten antecknas på Suontaka under ett par års tid i slutet av 1730-talet. De sparsamma uppgifterna i mantalslängderna tyder visserligen på att denne Mårten snarare var son till Johan Henriksson, men man kan inte utesluta att det är fråga om Mårten Bomgren.

Som soldat deltog Mårten i det Pommerska kriget mellan Sverige och Preussen 1757–1762. Han omnämns som soldat ännu 1763, då det uppges att han i slaget vid Neukalen blivit sårad i foten med den påföljd att han ej längre kunde marschera. Eftersom han på grund av sin skada var oförmögen till vidare tjänstgöring fick han avsked, rekommenderad till underhåll. Fältslaget vid Neukalen år 1762 var det sista slaget i det Pommerska kriget mot de preussiska trupperna och slutade i svensk seger. Som helhet var kriget emellertid ingen framgång för den svenska krigsmakten. Tusentals soldater fick sätta livet till utan att man lyckades med sitt mål att återta förlorade områden. Som konstaterats klarade sig Mårten dock med livet i behåll och kunde lämna sitt soldatvärv.

Mårten och Anna bodde kvar i Karleby en lång tid efter att Mårten fått avsked från armén. År 1781 flyttade de med sonen Johan Mårtenssons familj till Pattijoki. Mårten avled där redan samma år och Anna ett par år senare. Efter att även Johan Mårtensson avlidit flyttade hans änka tillbaka till Karlebytrakten med barnen och gifte sedermera om sig. Mårten Bomgrens släkt fortlever än idag åtminstone genom sonen Johan, men Mårten hade även andra barn.

Anders Mårtensson "Tylli" (Qvikant)

År 1750 vigdes i Karleby drängen Anders Mårtensson Tylli och pigan Maria Michelsdotter från Qvikant. Paret bosatte sig på Marias hemgård i Qvikant och fick många barn. Även om vigselboken uppger att Anders Mårtensson kom från Tylli så var han inte född där, utan tjänade endast som dräng på hemmanet.

En granskning av Kannus och Karleby församlingars kommunionböcker visar att drängen Anders på Tylli med övertygande säkerhet är samma person som den Anders Mårtensson som föddes 15.8.1727 på Suikkola i Kannus. Hans föräldrar hette Mårten Andersson och Kristina Mattsdotter.

Från 1747 antecknas Anders Mårtensson Suikkola som dräng på Storheininiemi hemman i Kannus. Han omnämns där ännu i augusti 1749, varefter han försvinner. Redan i slutet av samma år dyker en Anders Mårtensson upp som dräng på Tylli i Karleby. Karleby församlings kommunionböcker uppger att denne Anders var född år 1728. Då exakt födelsedatum inte anges måste också årtalet anses endast riktgivande, men stämmer dock förhållandevis väl överens med Anders Mårtensson Suikkolas födelsetid.