Förgreningar från Lillåivo

År 1740 dog husbonden på Lillåivo i Karleby Michel Mattsson, som hade brukat hemmanet sedan sekelskiftet. Då också Michels måg Matts Mattsson avled kring samma tid blev det dottersonen Johan Mattsson som fick överta husbondeskapet. Vid vintertinget följande år behandlades en förlikning mellan Johan Mattsson och övriga arvtagare till hemmanet. Av förlikningsskriften som citeras i domboken framgår flera personers släktband till Lillåivo. De centrala delarna av tingsprotokollet i fråga återges här i något förkortad form.

”Å bonden Matts Lillåivos vägnar inlevererade Johan Puumalainen en sådan skrift:

Det haver Johan Mattsson Lillåivo till underskrivna såsom arvtagare till bemälta Lillåivo 1/2 mtl bördehemman här i Gamlakarleby socken och Åivo by efter vår avlidne salige fader Matts Hansson betalt den arvsandel som oss efter vänlig förening å ömse sidor tillfalla bort; Ty avstå och upphäva vi samtliga för oss och våra barn så födda som ofödda all vidare arvspretention till merbemälta Lillåivo hemman så i löst som fast, och tillägna det samma berörde Johan Mattsson och dess arvingar nu och i framtiden, att nyttja, bruka och behålla som all annan sin väl och lagfångna egendom.

Gamlakarleby den 8 april år 1740

Matts Mattsson Korpilainen

Å min hustrus Elsa Mattsdotters och min svägerskas Anna Mattsdotters vägnar

Hans Krokvik

Vilken skrift nämndeman Matts Korpilainen nu alldeles ständig var, vidgåendes att icke allenast han utan ock hans svåger nämndeman i Kronoby Hans Krokvik till fullo utbekommit sina arvsdelar ifrån berörda Lillåivo hemman, varför och den samma på begäran i häradsdomboken inryckt blev.”

Således var såväl Matts Mattsson Korpilainen som Hans Krokviks hustru Elsa Mattsdotter bördiga från Lillåivo. Grunden för deras arvsanspråk ligger dock flera generationer bakåt från den nye husbonden Johan Mattsson med vilken de ingick förlikning. Då dessutom ett flertal personer med liknande namn är inblandade kan det vara skäl att kort redogöra för några av de berörda personerna och deras inbördes släktförhållanden.

Arvtagarnas gemensamme anfader Matts Hansson Lillåivo står som huvudman på hemmanet fram till mitten av 1680-talet, och var i sitt första gifte far till den tidigare nämnde Michel Mattsson Lillåivo (1664–1740). I slutet av 1670-talet då han redan var rätt gammal gifte Matts Hansson om sig med Maria Larsdotter, som troligen kom från Indola i Linnusperä, och fick med henne bland andra barnen Anna, Elsa och Matts som nämns i förlikningsskriften.

• Anna Mattsdotter (ca 1680–1765) var änka när arvsförlikningen ingicks, men hade varit gift med Matts Gustavsson Ahlskog i Linnusperä.
• Elsa Mattsdotter (1683–1746) var (i sitt tredje äktenskap) gift med Hans Johansson Krokvik i Öja.
• Matts Mattsson (1685–1770) – den yngre av två halvbröder med samma namn – var måg på Korpilainen i Korplax genom sitt första gifte med Brita Andersdotter Korpilainen.

Matts Mattsson Puumalainen (1683–1740) var första gången gift med Michel Mattsson Lillåivos dotter Elsa Michelsdotter och i detta äktenskap far till sedermera husbonden Johan Mattsson Lillåivo (1705–1794). Matts var måg på Lillåivo och blev antagen till bolagsman av Michel Mattsson redan 1705. Johan Puumalainen som vid tinget 1741 inlade förlikningsskriften om arvet var bror till Matts och även förmyndare för dennes omyndiga barn.

Redan vid sommar- och hösttinget 1703 noterades ett år 1700 uppgjort arvskiftesinstrument över Matts Hanssons kvarlåtenskap. I detta sammanhang framgår även hans övriga barn. Som arvingar av den första kullen nämns sonen Michel samt (den äldre sonen Matts änka) Elsa Henriksdotter, medan barnen i det andra giftet var Erik, Anders, Anna, Elsa och Brita. Av någon anledning saknas här den yngre sonen Matts som sedermera kom att bli måg på Korpilainen. Att Matts Mattsson Korpilainen verkligen var son till Matts Hansson styrks dock (förutom av arvsförlikningen från 1740) av att han i ett annat sammanhang omnämns som bror till Anna Mattsdotter Ahlskog. I tidiga mantalslängder antecknas ytterligare en dotter Margeta som antagligen dog redan innan fadern.

Anna Eriksdotter och Anna Eriksdotter i Öja

Näcksund hemman i Öja (Karleby) brukades efter stora ofreden av Johan Danielsson, som tidigare bott på Haals i Såka by. Johans hustru hette Anna Eriksdotter och var enligt kyrkböckerna född år 1681. I ett antal databaser och sammanställningar uppges hon vara dotter till Erik Michelsson Broända i Storby, men detta förefaller felaktigt och baserar sig troligen på en förväxling.

I kommunionboken antecknas på Broända under första halvan av 1730-talet en änka Anna Eriksdotter med kommentaren "i Öjarna". Husbonde på Broända vid den tiden var Johan Eriksson (f. 1681), som tidigare varit bolagsman på Qvikant men dock var bördig från Broända. Man kan förmoda att änkan Anna Eriksdotter var Johan Erikssons syster. Hon är emellertid inte samma person som Johan Danielsson Näcksunds hustru, vilken utan avbrott antecknas i kommunionboken på Näcksund vid denna tid och dessutom inte då ännu var änka.

Efter flytten från Storby finns Anna Eriksdotter Broända hos dottern Maria Andersdotters familj på Sveins i Öja där hon också dog 1761. Enligt kommunionboken var hon född 1679 och således nästan jämngammal med sin namne på närbelägna Näcksund. Dottern Maria hade gift sig redan 1731 med Johan Jacobsson Sveins, och omkring samma tid flyttade Anna tydligen till sin bror Johan i Storby. Tidigare antecknas Anna som soldatänka på Herlevi i Såka med dottern Maria. Hon hade även två yngre barn.

Anna Eriksdotter på Näcksund i sin tur blev änka 1739 och flyttade till sonen Johans familj på Bodö. Hon dog även på Bodö 1766, men däremellan bodde hon under ett antal år på Lillåivo. Man kan förmoda att hon på något sätt var släkt med folket på Lillåivo, men släktskapet är inte uppenbart och uppges inte heller i kommunionböckerna. Huvudman på Lillåivo vid denna tid var Johan Mattsson. Hans hustru Maria Mattsdotter kom från Såka och var dotter till Matts Eriksson Notjärvi, som var född omkring 1669 enligt åldersangivelsen i begravningsboken. Anna Eriksdotter kunde tänkas vara syster till denne Matts Eriksson och således faster till Maria Mattsdotter på Lillåivo, vilket skulle förklara varför hon flyttade dit. I mantalslängderna antecknas på Notjärvi från slutet av 1690-talet Erik Larssons dotter Anna. Hon försvinner från Notjärvi år 1700, vilket lämpligt nog är samma år som Johan Danielssons hustru Anna införs på Haals. Detta stöder antagandet att Johan Danielssons hustru kom från Notjärvi.

En studie av fadderskap bekräftar i praktiken dessa släktförhållanden. Personer med anknytning till familjerna på Broända och Sveins förekommer i ett flertal fall som faddrar för varandras barn, också under tider då de inte bodde i samma by. Likaledes har Johan Danielsson Näcksund och hans hustru valts till faddrar av ett par familjer på Notjärvi, vilket utgör ett tydligt undantag då faddrarna i övrigt nästan uteslutande kommer från mer närbelägna gårdar. Som en biprodukt av denna fadderskapsstudie avslöjas för övrigt också en trolig koppling mellan släkterna på Broända och Notjärvi. Av allt att döma var nämligen den tidigare nämnde Matts Eriksson Notjärvis måg – som också hette Matts Eriksson och var född 1695 – bror till Johan Eriksson och Anna Eriksdotter på Broända.

Med stor säkerhet gäller således följande släktförhållanden:

• Johan Danielsson Näcksunds hustru Anna Eriksdotter var dotter till Erik Larsson Notjärvi.
• Anna Eriksdotter på Herlevi/Broända/Sveins var dotter till Erik Michelsson Broända.

Tillägg:

Ett sedermera påträffat tingsprotokoll från 1732 bekräftar ovanstående slutsats beträffande Johan Danielsson Näcksunds hustrus härkomst. Av protokollet framgår att Matts Eriksson Notjärvis syster Anna Eriksdotter Näcksund bekommit sin andel av arvet efter fadern Erik Larsson.

Jakob Jakobsson och Lisa Andersdotter på Sveins/Kort

I Öja (Karleby) bodde under början av 1700-talet en Jakob Jakobsson (1662–1737) och hans hustru Lisa Andersdotter. I den tidigaste bevarade kommunionboken antecknas Jakob och Lisa med sin familj till en början på Kort hemman, men från och med mitten av 1728 finns de i stället på det närbelägna hemmanet Sveins. De verkar inte vara nära släkt med de tidigare invånarna på någotdera hemmanet, så det är inte uppenbart varifrån de ursprungligen kom. Klarhet i den saken kan emellertid fås med hjälp av ledtrådar i en serie tingsprotokoll.

Vid tinget i Kronoby år 1722 behandlades en tvist om besittningsrätten till Kort hemman. Jakob Jakobsson sade sig då ha tillträtt hemmanet år 1715, efter att det blivit öde då den tidigare åbon hade avlidit året innan. Av tingsprotokollet framgår att Jakob innan han tillträdde Kort bodde på Näcksund hemman som ligger i samma by. Han antecknas också på Näcksund i mantalslängderna 1712 och 1713 med hustrun samt sönerna Anders och Jakob, men verkar dessförinnan ha bott någon annanstans.

Jakob Jakobsson var under en tid själv nämndeman i häradsrätten. När rätten samlades till vinterting år 1723 inleds protokollen med följande ärende.

"Som nu rätten skulle sig sakernas avgörande företaga så förekom det som blivit försport, att en utav de uti rätten sittande nämndemän skulle för någon grava förseelser hava undergått kyrkoplikt, då efter undersökning härom befanns, att den under ryska regeringen uti landet tillsatte tolvmannen Jakob Jakobson Kort för ungefär 20 år sedan pliktat för signeri och vidskepelse."

Som en följd av detta tvingades Jakob Jakobsson avträda sin plats i nämnden.

Uppgiften att Jakob Jakobsson ett tjugotal år tidigare, det vill säga kring början av 1700-talet, blivit dömd för "grava förseelser" föranleder en undersökning av tingsprotokollen från den tiden. Det visar sig att Jakob då bodde i Bråtö i Kronoby. Den huvudåtalade i det berörda målet, som första gången behandlades vid hösttinget 1700, var en för trolldom beryktad kvinna från Kelviå. Hon hade anlitats av Anders Mattsson Näse och dennes hustru Margeta Salomonsdotter för att bota deras sjuka dotter. Bland de övriga inblandade nämns även Anders Mattssons svärson Jakob Jakobsson Riska. Jakob antecknas i mantalslängderna som måg på Näse med sin hustru Lisa från slutet av 1680-talet, och är förmodligen samme Jakob Jakobsson som tidigare antecknas där som dräng. År 1700 upptog han Riska hemman genom kontrakt med sin hustrus kusin som hade tillträtt ödehemmanet året innan. Jakob antecknas med sin hustru och sonen Anders i mantalslängden på Riska sista gången år 1711, det vill säga året innan familjen dyker upp på Näcksund. Detta bekräftar att det är fråga om samma personer, och således kan man konstatera att Jakob Jakobsson Sveins hustru Lisa Andersdotter var dotter till Anders Mattsson Näse. Att Lisa hade släktband till Näse framgår för övrigt även av ett protokoll från vintertinget 1738, då hon ingick förlikning med den dåvarande husbonden Anders Andersson om arv i hemmanet.

Jakob Jakobsson och Lisa Andersdotter hade åtminstone följande barn, vilka alla torde vara födda i Bråtö:

• Anders (1685–1772). Gift med Anna Carlsdotter Krokvik, och därefter under en tid måg på Krokvik. Köpte en del av Bodö hemman 1723 och blev bonde där.
• Jakob (1687–1752). Gift 1724 med Anna Henriksdotter Bodö. Paret bodde under kortare eller längre perioder i Öja, Storby och Pedersöre.
• Margeta (ca 1691–1771). Gift 1725 med Olof Mattsson Murmästar från Eugmo i Pedersöre.
• Matts (1693–1749). Gift med Elsa Persdotter. Bonde på Sveins.
• Lisa (1699–1771). Gift 1732 med Måns Olofsson Djupsund.
• Per. Gift 1728 med Brita Hansdotter Krokvik. Paret bodde till en början kvar i Öja, men flyttade senare till Storby och därefter till Pedersöre.
• Johan (1706–1775). Gift 1731 med soldatdottern Maria Andersdotter från Såka. Paret bosatte sig på Sveins.
• Maria (1710–1803). Gift 1733 med Johan Jakobsson Näcksund. Flyttade som änka till Nykarleby med sonens familj.

Beträffande Anders Jakobsson Bodös föräldrar har även andra teorier framförts, men det förefaller klart att han var son till Jakob Jakobsson Sveins. Jakob Jakobsson och Lisa Andersdotter hade bevisligen en son Anders i passande ålder, emedan denne nämns i mantalslängderna i både Bråtö och Öja. Dessutom antecknas i 1724 års mantalslängd på Bodö tillsammans med Anders Jakobsson och hans hustru även en bror Jakob med sin hustru Anna. Anders Jakobsson och de andra syskonen har också otaliga gånger valts till faddrar för varandras barn, vilket i sig tyder på ett nära släktskap.

Vid vintertinget 1738 begär Måns Djupsund arvsskifte efter sin svärfar på Sveins hemman, vilket visar att hans hustru Lisa Jakobsdotter är identisk med Jakob Jakobsson Sveins dotter Lisa.

Henrik Danielsson Bodös hustru Brita Danielsdotter

Ett av hemmanen på Bodö i Öja (Karleby) brukades efter stora ofreden av Henrik Danielsson (1684–1761). Han vigdes 1722 med pigan Brita Danielsdotter (1696–1761).Vigselförteckningen uppger inte varifrån Brita Danielsdotter kom, och hon förekommer i olika antavlor och databaser både med gårdsnamnen Tuomisalo och Skähl. Bland annat enligt publikationen Karlebynejden nr 10 (Karlebynejdens bygde- och släktforskare) var hon dotter till Daniel Eriksson och Carin Olofsdotter på Elas (Skähl) i Öja, vilket emellertid förefaller felaktigt.

Med familjen på Bodö antecknas i kommunionboken även änkan Brita Olofsdotter (f. 1664). Angående hennes släktskap med Henrik Danielsson och Brita Danielsdotter förekommer också flera teorier. Släktskapet klargörs dock av en anteckning i dopboken. Bland faddrarna för Jacob Danielsson Näcksunds dotter som döptes 1729 finns ”Henrik Bodö och hustrun och dess svärmor Brita”. Svärmodern är förmodligen Brita Olofsdotter, som således var mor till Henrik Danielssons hustru Brita Danielsdotter.

Med hjälp av mantalslängderna kan man sluta sig till att Brita Olofsdotter med stor säkerhet kom från Djupsund i Öja. Där antecknas med Olof Johanssons familj från mitten av 1680-talet en måg Daniel Johansson med hustrun Brita Olofsdotter. Under en period i mitten av 1690-talet nämns inte Daniel och Brita bland invånarna på Djupsund, utan antecknas i stället på Daniels fädernegård Tuomisalo i Såka by. Olof Johansson hade då avlidit, och Daniel yrkade vid hösttinget 1694 på arv efter sin svärfader samt dränglön för de åtta års tid som han hade tjänat hos honom. Något år senare återvände Daniel och hustrun till Djupsund där Britas bror Måns hade tagit över husbondeskapet.

Sammanfattningsvis var Henrik Danielsson Bodös hustru Brita Danielsdotter dotter till Daniel Johansson Tuomisalo och Brita Olofsdotter Djupsund. För övrigt kan noteras att Brita Danielsdotter av allt att döma nog var rätt nära släkt också med Daniel Eriksson och Carin Olofsdotter på Elas, även om dessa inte var hennes föräldrar. Förmodligen var Carin nämligen syster till Brita Olofsdotter Djupsund och således Brita Danielsdotters moster. En syster Carin antecknas i mantalslängderna på Djupsund, och försvinner därifrån samtidigt som Daniel Erikssons hustru dyker upp på Elas.
 

Tillägg:

Brita Danielsdotters släktband till Tuomisalo och hennes anor på fädernet framgår klart av ett sedermera påträffat protokoll från vintertinget 1748. I tingsprotokollet, som behandlar två andra personers tvist om besittningen av Tuomisalo hemman, redogörs detaljerat för släktens medlemmar i flera generationer bakåt. Brita Danielsdotter och hennes tremänning Karin Gustafsdotter var vid denna tid de enda kvarvarande arvingarna till Tuomisalo, efter att hemmanet drabbats hårt bland annat av pesten några årtionden tidigare.

Domböckerna innehåller även andra spridda uppgifter om Brita Danielsdotter och hennes släkt. Enligt egen utsago var hon född 1696. Hennes far Daniel Johansson dog rätt tidigt, och modern Brita Olofsdotter gifte senare om sig med änklingen Matts Hansson Backa. Brita Danielsdotter bodde därefter på sin styvfars hemman Backa i Öja från åtta års ålder ända fram till 1722 då hon själv gifte sig och flyttade till Bodö.

Murick hemman på 1600-talet

I ett tidigare inlägg om Murick hemman i Nedervetil behandlas hur en del av hemmanet fick nya innehavare i slutet av 1600-talet efter att handelsmannen i Gamlakarleby Anders Philipsson Murick drivit frågan om sin och sina syskons arvsdel vid tinget. Detta inlägg utgör en fortsättning som reder ut syskonens härkomst och förtydligar släktskapet med hemmanets tidigare innehavare.

Av tingsprotokollen framgår att Anders Philipsson var kusin till Lars Larsson på Murick, samt att denne Lars hade övertagit hemmanet efter sin far. Fadern hette Lars Mattsson och förekommer som husbonde på Murick i längderna i mitten av 1600-talet. Före honom innehades hemmanet av Matts Larsson som bör vara Lars Mattssons far. Eftersom både Lars Larsson och Anders Philipsson sades vara arvfallna till hemmanet kan man sluta sig till att Anders far Philip troligen var en bror till Lars Mattsson. Detta styrks av en jordrannsakningsbok från 1624, där en Philpus Mattsson antecknas på ett hemman i Nedervetil. Med stor säkerhet är det fråga om fadern till handelsmannen Anders Philipsson Murick och hans syskon.

Uppgifter om Anders Philipsson Muricks släkt på mödernet framkommer i ett protokoll från Kelviå vinterting 1678 då hans syster kärade om ett arv.

”En gammal kvinna Sigrid Philpusdotter, barnfödd i Gamlakarleby socken, den nu en tid varit i Nyland, kom för rätta och kärade till Olof Nilsson i Kelviå för något arv som hon förmente Olof hos sig innehava och henne efter sin moder Karin Nilsdotter böra tillkomma, alldenstund hennes mor en del arv efter sin fader och denne Olofs fars farfar Nils Nilsson icke ifrån hans hemman skall tagit.”

Den i texten nämnde Olof Nilsson kan identifieras som bonde på Miekkoja hemman i Kelviå, och husbondelängderna tyder på att även hans far och farfar tidigare brukat samma hemman. Av tingsprotokollet framgår vidare att Olofs farfar (som också hette Olof Nilsson) redan år 1653 på sin sjuksäng betalat åt ”denna sin systers Karins son, och Sigrids bror salig Anders Philipsson Murick, borgare i Gamlakarleby” en summa pengar för Karins arv efter sin far, och att denna skulle komma alla hennes barn till delning. Sigrid uppmanades därför att begära sin andel av arvet av Anders Muricks arvingar, vilket hon också gjorde med större framgång vid det kort därpå följande vintertinget i Karleby.

Sammanfattningsvis står det klart att Matts Larsson Murick i Nedervetil förutom sonen Lars Mattsson även hade en son Philip Mattsson, vilken också verkar ha brukat hemmanet under en tid. Philip Mattsson Murick var gift med Karin Nilsdotter Miekkoja, som kom från Kelviå och var dotter till Nils Nilsson.

 

Tillägg:

En serie protokoll från Gamlakarleby rådhusrätt 1678 bringar ytterligare klarhet i Philip Mattsson Muricks familj. Sigrid Philipsdotter kärade då till brodern Anders Philipssons änka bland annat om sitt mödernes arv. I detta sammanhang framgår att Anders Philipsson å alla syskonens vägnar emottagit av Olof Nilsson i Kelviå 40 daler kopparmynt, varav 6 daler och 21½ öre tillkommer Sigrid för en systerdel. Dessutom antyds att brodern Matts är död och att det är ovisst om någon av hans bröstarvingar är i livet. Eftersom Sigrids andel utgör en sjättedel av syskonens arv kan man på basis av dåtidens arvssystem dra slutsatsen att Karin Nilsdotter inte hade fler arvingar än de två söner och två döttrar som är till namnen kända:

• Anders Philipsson Murick. Borgare och handelsman i Gamlakarleby stad. Gift 1649 med Clara Mattsdotter Tast. Död 1677 i Gamlakarleby.
• Matts Philipsson. Levde ännu 1665 då han nämns i ett tingsprotokoll.
• Sigrid Philipsdotter.
• Margeta Philipsdotter. Gift med Thomas Thomasson Kauko och hade med honom flera barn, vilka behandlas i ett tidigare inlägg.

Således var den yngre Anders Philipsson (ca 1656–1734) som blev bonde på en del av Murick hemman varken son eller sonson till Karin Nilsdotter. Eftersom han i andra sammanhang dock antyds vara bror till Margeta Philipsdotter kan man anta att han var son till Philip Mattsson i ett senare gifte, och därmed halvbror till sin avsevärt äldre namne i staden. Detta stämmer också överens med att Karin Nilsdotter förefaller ha varit död redan 1653, medan Philip Mattsson bevisligen var i livet ännu kring tiden för Anders födelse.

Av roteringslängder framgår att Philip Mattsson var född ca 1592. Han blev utskriven till knekt 1629 och nämns även senare i arméns mönsterrullor. Philip levde ännu 1667 då han uppgjort en i tingsprotokollen omnämnd skrift.