Henrik Andersson Kotkama och hans familj

Lillkotkama hemman i Korplax by (Karleby) brukades efter stora ofreden av bondemågen Henrik Andersson. Han var då gift med Maria Mattsdotter som var dotter i gården. I diverse antavlor och databaser har Henrik antagits vara son till Anders Olofsson på grannhemmanet Storkotkama, men detta är uppenbarligen felaktigt. Något direkt stöd för ett sådant släktskap har inte påträffats, och Henrik omnämns inte heller bland Anders Olofssons arvingar när dessa tvistade om arv vid tinget.

Ett tingsprotokoll från Karleby sommar- och höstting 1735 ger en ledtråd till Henriks verkliga bakgrund. Då undersökte rätten beskaffenheten av Töyrä hemman i Vetil samt dess tidigare ödesmål. Som vittne hördes bland andra Henrik Andersson Kotkama. I detta sammanhang framkommer att Henrik hade varit bonde på Töyrä före stora ofreden. Han hade tillträtt hemmanet 1712 och bott där några år innan han gifte om sig och flyttade bort.

Henrik Andersson upptog Töyrä efter att den tidigare bonden blivit utskriven till soldat, och förefaller inte själv ha varit bördig från hemmanet. Med hjälp av uppgifterna i Vetil församlings dop-, vigsel- och begravningslängder kan man dock dra rätt säkra slutsatser angående hans härkomst och hans väg till Töyrä.

Henrik föddes 1681 på Aho hemman i Röringe by. Hans föräldrar var Anders Henriksson Aho och Walborg Simonsdotter Haukkapuro. Innan han blev bonde på Töyrä tjänade Henrik som dräng på närbelägna Backala hemman. Han vigdes första gången 1710 med Lisa Mattsdotter Oxkoski från Perho. Lisa dog 1717, och Henrik gifte troligen om sig kort därefter och flyttade till den nya hustruns hemgård i Korplax.

Henrik Andersson hade barn i båda sina giften. Av de barn som föddes i Vetil i det första giftet överlevde två till vuxen ålder och återfinns efter stora ofreden på Kotkama, nämligen dottern Anna (f. 1711) och sonen Henrik (f. 1716). De övriga barnen Lisa (f. 1720), Matts (f. 1722) och Michel (f. 1724) är från det andra giftet. Henrik Andersson bodde kvar på Kotkama till sin död 1755.

Hemmanen i Larsmo och Eugmo före stora ofreden

En stor del av min forskning på senare tid har kretsat kring hemmanen i nuvarande Larsmo kommun, det vill säga de hemman som tidigare utgjorde Larsmo och Eugmo byar i Pedersöre socken. Släktbanden mellan hemmanen i dessa byar var starka redan i äldre tider, men de förefaller ha varit förhållandevis dåligt utredda i alla fall vad gäller publicerade utredningar. I diverse publikationer och databaser på internet förekommer också felaktiga uppgifter.

Avsikten är att publicera en hemmansvis sammanställning av släkterna i Larsmo och Eugmo före stora ofreden i början av 1700-talet, för att göra åtminstone en del av forskningsresultaten tillgängliga för andra. Eftersom en blogg inte är den mest lämpliga formen har en skild webbplats skapats för detta ändamål. Adressen till den nya webbplatsen är hemmanenilarsmo.wordpress.com.

Webbplatsen är ännu under uppbyggnad och söker sin slutliga form. Uppgifter kommer att matas in efter hand, och redan publicerade utredningar kan kompletteras eller korrigeras när nya fakta framkommer. Förhoppningsvis kan i ett senare skede även förklaringar och källhänvisningar läggas till för släktförhållanden som inte är uppenbara eller tidigare utredda.

Sämskar hemman i Larsmo före stora ofreden

Sämskar hemman i Larsmo beboddes i slutet av 1600-talet av Johan Andersson och hans hustru Karin Mårtensdotter. Johan Andersson dog kring 1689 och därefter brukades hemmanet av hans tre söner Mårten, Anders och Johan fram till stora ofreden då de tydligen flydde. Enligt en förteckning över stora ofredens offer blev alla tre bröderna "ihjälslagna med yxhammaren" i fiendens massaker på Karlö utanför Uleåborg hösten 1714.

Johan Andersson hade även många döttrar som alla gifte sig till olika hemman i Larsmo och Eugmo. Vid häradstinget i Pedersöre i oktober 1729 behandlades en förlikningsskrift som ger uppgifter om dessa.

"Erik Andersson ifrån Larsmo framlägger en av sina svågrar Olof Hansson Sandvik, Nils Lund, Olof Persson Finnäs, Anders Olofsson Gäddnäs och Hans Mattsson Kackur samt änkorna hust. Margeta och Elisabet Johansdöttrar tillika med framlidna hust. Beata Johansdotters dotter Brita Hansdotter undertecknad skrift lydande att alla dessa samarvingar med deras svåger Erik Andersson om deras innestående fäder- och möderne på Sämskars hemman förlikta blivit."

Erik Andersson som framlade förlikningsskriften hade gift sig med den på Karlö ihjälslagne Johan Johanssons änka och därigenom övertagit husbondeskapet på Sämskar. Eftersom varken han själv eller hustrun hade någon egen bördsrätt till hemmanet var det snarare på sina styvbarns vägnar han ingick förlikning med de övriga arvingarna.

Johan Anderssons döttrar kan identifieras med hjälp av uppgifterna i tingsprotokollet från 1729 samt äldre kyrkböcker och mantalslängder. Johan Andersson hade följande barn i ungefärlig åldersordning:

• Anna Johansdotter. Gift i början av 1690-talet med nämndemannen Olof Hansson Sandvik i Larsmo. Paret bodde även på Sämskar under några års tid, men återvände senare till Sandvik. Död 1727 på Sandvik, varefter Olof gifte om sig med änkan Karin Karlsdotter.
• Brita Johansdotter. Gift första gången ca 1689 med Michel Mårtensson Kackur i Larsmo. Efter Michels död omgift 1707 i Jakobstad med borgaren och båtsmannen Nils Nilsson Lund. Död i Jakobstad 1741, enligt uppgift 80 år gammal.
• Mårten Johansson. Huvudman på Sämskar efter fadern. Gift 1697 med Anna Mattsdotter Kackur från Larsmo. Dödad under flykten på Karlö 1714. Änkan med barn blev bortförda i rysk fångenskap 1715.
• Margeta Johansdotter. Gift ca 1697 med Erik Olofsson Fagernäs-Grels i Larsmo. Efter att Erik dött under stora ofreden bodde änkan Margeta kvar som inhyses på Fagernäs-Grels och dog 1731.
• Malin Johansdotter. Gift ca 1701 med änklingen Olof Persson Finnäs i Eugmo. Död där 1740, enligt uppgift 72 år gammal.
• Lisa Johansdotter. Gift första gången ca 1693 med Erik Knutsson Kackur, och därefter antecknad som inhyses bland annat på Sämskar. Efter Eriks död omgift ca 1709 med sockenskomakaren Matts Jönsson Kisor, som dog under stora ofreden. Lisa dog 1740 på Kackur, enligt uppgift 73 år gammal.
• Anders Johansson. Bonde på Sämskar. Gift ca 1702 med Brita Olofsdotter Gädda från Eugmo. Dödad under flykten på Karlö 1714. Änkan Brita gifte redan under stora ofreden om sig till Öja med Matts Andersson Tjäru. Anders barn dog i unga år.
• Beata Johansdotter. Gift första gången ca 1701 med Hans Mattsson Fagernäs-Grels i Larsmo. Efter Hans död omgift ca 1708 med Anders Danielsson Kaptens från Eugmo, vilken redan tidigare var dräng på Fagernäs-Grels och efter giftermålet blev bofast där med hustrun. Död under stora ofreden.
• Karin Johansdotter. Gift ca 1703 med Anders Olofsson Gädda i Eugmo. Död 1760 på Gädda, enligt uppgift 75 år gammal.
• Sara Johansdotter. Född ca 1681. Gift ca 1708 med Hans Mattsson Kackur i Larsmo. Död 1751 på Kackur.
• Johan Johansson. Bonde på Sämskar. Född ca 1682. Gift ca 1705 med Malin Andersdotter. Dödad under flykten på Karlö 1714. Malin gifte redan under stora ofreden om sig med änklingen Erik Andersson Lillstara från Pedersöre kyrkoby, vilken blev ny husbonde på Sämskar. Hemmanet övertogs senare av Johan Johanssons söner.

Jakob Tast i Nedervetil och hans hustru Lisa Thomasdotter

Tast hemman i Nedervetil brukades i början av 1700-talet av Jakob Tast. Han hade upptagit hemmanet efter att det en tid legat öde. Med sin hustru Lisa Thomasdotter hade Jakob flera barn som sedermera genom hemmansköp kom att verka bland annat på Wentjärvi och Skrabb i Såka.

I släktutredningar och databaser förekommer motstridiga uppgifter om Jakob Tast och hans släktbakgrund. Han nämns med flera olika patronymikon, och påstås även vara son till någon av de samtida bönderna på Tast i Kaustby. Emellertid torde det åtminstone vid denna tid inte längre förelegat något nära släktskap mellan invånarna på de två hemmanen Tast i Kaustby respektive Nedervetil. Det ödehemman som Jakob Tast upptog i Nedervetil bar namnet Tast redan innan hans ankomst.

Jakob Tasts verkliga patronymikon och bakgrund framkommer i ett protokoll från Karleby sommar- och höstting 1699. Där berättas att Jakob Jöransson Granö vill uppta Matts Johansson Tasts ödelämnade hemman i Nedervetil. På Granö i Terjärv antecknas även i mantalslängderna en Jakob Jöransson med hustru Lisa Thomasdotter fram till 1698. Av tidigare mantalslängder framgår att Jakob Jöransson var son till Jöran Påhlsson på Granö.

Ett annat tingsprotokoll från vintertinget i Kronoby 1698 förklarar omständigheterna kring Jakob Jöranssons flytt från Granö till Tast. Då berättade Jakob Jöransson Granö att han överdragit sitt bördehemman till sin svåger Anders Thomasson, eftersom han själv inte mäktar förestå hemmanet och betala den ådragna skulden. Anders Thomasson, som tydligen var Lisa Thomasdotters bror, bodde tidigare på Storrank i samma by. Med hjälp av mantalslängderna kan man dra slutsatsen att Jakob Jöranssons hustru Lisa var dotter till Thomas Eriksson på Storrank.

Änkan Lisa Thomasdotter (1652–1744) bodde kvar på Tast ännu några år efter stora ofreden, men återfinns senare i Såka by med sönerna Per, Jakob, Carl och Henrik. Till Jakob Jöranssons och Lisa Thomasdotters barn hör även dottern Maria som hade gift sig till Hästbacka i Terjärv.

Anders Andersson på Kaptens och hans släktbakgrund

Kaptens hemman i Eugmo by fick under stora ofreden en ny husbonde i Anders Andersson. Han  flyttade dit i samband med att han gifte sig med Lisa Danielsdotter som var dotter i gården. Exakt när detta skedde är oklart, men Anders är antecknad som husbonde på Kaptens redan i mantalslängden 1719. Med sig till Kaptens hade han de unga sönerna Simon och Påhl från ett tidigare gifte. Svärmodern Lisa och hennes ogifta syster testamenterade sedermera sin del av Kaptens hemman till Simon och Påhl, och då Simons alla barn dog i späd ålder blev det slutligen Påhl Anderssons arvingar som ensamma kom att förestå hemmansdelen.

Anders Andersson på Kaptens dog 1732 och var enligt åldersangivelsen i begravningsboken då 73 år gammal, vilket skulle innebära att han var född kring 1659. Sönerna Simon och Påhl var födda cirka 1703 respektive 1706. Man kan förmoda att deras mor hade dött i stora ofredens fasor. I kyrkböckerna, skattelängderna eller tingsprotokollen hittas inga uppgifter som direkt skulle avslöja var Anders bodde innan flytten till Kaptens eller vad hans tidigare hustru hette. Emellertid ger de spridda uppgifter som påträffas i olika källor vissa ledtrådar som sammantaget kan leda till en slutsats om Anders släktbakgrund.

Simon och Påhl Anderssöner hade båda ett flertal barn, vilka i hög utsträckning verkar ha namngetts efter sina nära släktingar. Till exempel gav vardera brodern sin äldsta son namnet Anders. Anmärkningsvärt är att den äldsta dottern i bägge fallen fick namnet Carin, trots att det namnet inte i övrigt verkar förekomma varken på Kaptens vid den tiden eller i mödrarnas närmaste släkt. Detta väcker misstanken att Simons och Påhls mor hette just Carin.

På Wärn i Överesse finns före stora ofreden en Anders Andersson med sin hustru Carin Hansdotter. När kyrkobokföringen återupptas i början av 1720-talet har båda dessa namn i likhet med många andra strukits över i kommunionboken. Just i detta fall finns undantagsvis ingen kommentar om att personerna skulle ha dött, vara på flykt eller blivit bortförda i fångenskap. Carin Hansdotter återfinns dock på en lista över stora ofredens offer, enligt vilken hon blivit bränd till döds. Anders Andersson brukade Wärn hemman tillsammans med sin bror Hans Andersson och står som huvudman ännu i mantalslängden 1713. I 1719 års mantalslängd har han försvunnit och husbondeskapet innehas då av brodern som är kvar på hemmanet ännu efter stora ofredens slut.

När Hans Andersson Wärn 1735 testamenterar hemmanet åt sina söner framgår att han då endast ägde hälften av det 1/2 mantal stora hemmanet. Den andra halvan ägdes då rimligtvis av brodern Anders Andersson eller dennes arvingar även om de inte längre bodde kvar där. Vid vintertinget 1738 beviljades Hans Andersson fastebrev på denna andra hälft – det vill säga 1/4 mantal – av Wärn bördehemman som han enligt tingsprotokollet tillhandlat sig 1.3.1735 av Simon och Påhl Anderssöner. Dessa var med stor säkerhet söner till Hans Anderssons bror, den tidigare husbonden Anders Andersson, även om släktskapet eller säljarnas dåvarande hemvist inte framgår av tingsprotokollet. Några bröder med namnen Simon och Påhl Anderssöner verkar inte ha funnits varken på Wärn eller på något annat hemman i Överesse vid tiden för hemmansköpet, så de hade i varje fall utflyttat redan tidigare.

Sett till när Anders Andersson Wärn införs i mantalslängden bör han ha varit född senast i mitten av 1660-talet, vilket stämmer någorlunda väl överens med Anders Andersson Kaptens uppgivna ålder. Han hade varit gift ännu en gång tidigare innan äktenskapet med Carin Hansdotter. Den första hustrun hette Lisa och dog troligen år 1700, eftersom Anders följande år antecknas i mantalslängden utan hustru. Redan 1702 antecknas han igen med hustru, så Anders och Carin vigdes förmodligen år 1701. Baserat på denna tidslinje var det just den andra hustru Carin Hansdotter som var mor till sönerna Simon och Påhl.

När man beaktar samtliga dessa uppgifter kan man knappast betvivla att Anders Andersson på Kaptens är samma person som tidigare förekommer på Wärn. Även om inget enskilt fynd uttryckligen bekräftar detta så pekar för många ledtrådar åt samma håll för att det rimligtvis skulle kunna vara ett sammanträffande. Anders Andersson på Kaptens var således med stor säkerhet son till lagmansnämndemannen Anders Olofsson Wärn i Överesse. Han var gift tre gånger, och den andra hustrun Carin Hansdotter var mor till sönerna Simon och Påhl som flyttade med fadern till Kaptens och senare fick ta över den gården. Anders Andersson förefaller även ha haft andra barn i sina två första giften. Till dessa hör åtminstone dottern Margeta Andersdotter som hamnade i rysk fångenskap. Även Johan Andersson som i kommunionboken noteras vara utflyttad samt Anna Andersdotter som i likhet med Carin Hansdotter brändes till döds under stora ofreden är troligen barn till Anders Andersson.