Johan Jakobsson på Haga i Öja

Haga hemman i Knifsund (Öja) brukades efter stora ofreden av Olof Andersson (1677–1764) med hustrun Anna Johansdotter. På hemmanet bodde även Olofs två barn Anna och Anders, vilka sedermera kom att överta halva hemmanet var. Anna Olofsdotters man Johan Jakobsson antecknas som måg på Haga redan i 1723 års mantalslängd. Hans härkomst och tidigare vistelse framgår inte av de bevarade kyrkböckerna, men kan dock utredas med hjälp av spridda uppgifter i domböckerna från häradstinget.

I samband med en häradssyn 1748 med anledning av en ägotvist mellan bönderna på närbelägna Backa och Saari hemman framträdde Johan Jakobsson Haga som vittne för att utreda ägoförhållandena i äldre tider. Han sade sig då vara 57 år gammal och uppges i likhet med de övriga vittnena ha ”uppvuxit samt all sin tid varit uti denna Knifsund by”. Således skulle Johan ha varit född i Knifsund kring år 1691, vilket även står som hans födelseår i kyrkböckerna.

Johan Jakobsson var av allt att döma son till Jakob Mattsson och Brita Eriksdotter på Peldo hemman. Kring tiden för Johans födelse förekommer i mantalslängderna inte så många personer med namnet Jakob i Knifsund. Förutom Jakob Mattsson Peldo nämns endast ett par personer som dock bodde i en annan del av byn än den som berörs i ägotvisten 1748. Efter att Jakob Mattssons bror Matts Mattsson hade dött 1728 utsågs dessutom Johan Jakobsson Haga till förmyndare för dennes omyndiga barn, vilket tyder på ett nära släktskap.

Vid vintertinget 1764, efter att Johan Jakobsson redan hade avlidit, kärade hans son Olof Johansson till sin morbror Anders Olofsson Haga om besittningen av dennes hemmansdel. Olof Johansson påstod då att hans farmors brors änka Malin Mattsdotter år 1724 tvistat med Olof Andersson om Haga hemman. Detaljerna kring det fyrtio år gamla målet är förståeligt nog inte helt korrekta, men troligen åsyftas ett mål vid vintertinget 1723 mellan Olof Andersson och Isak Knutsson, som då var gift med den tidigare husbonden Henrik Erikssons änka Malin Johansdotter Saari. Uppgiften att Henrik Eriksson Haga var Johan Jakobssons morbror stämmer väl överens med mantalslängderna. En Brita Eriksdotter antecknas nämligen till en början som dotter på Haga, men försvinner vid samma tid som Jakob Mattssons hustru med samma namn dyker upp på Peldo.

Att Olof Johansson överhuvudtaget ifrågasatte sin morbrors besittningsrätt till hemmanet trots att denne var son i gården är i sig intressant. Detta tyder på att Johan Jakobsson i själva verket genom sin mor kunde anses ha större bördsrätt än sin svärfar Olof Andersson. En förklaring kan hittas om man studerar befolkningen på Haga ett par generationer bakåt.

Husbondeskapet på Haga innehades av Erik Larsson under ett tjugotal år fram till ca 1652, då Erik Jönsson tog över. Deras släktskap är inte helt säkert, men Erik Jönssons hustru hette Karin Eriksdotter och kan på basis av namnet möjligen ha varit dotter till Erik Larsson. Erik Jönsson och Karin Eriksdotter var föräldrar till ovannämnda Henrik Eriksson Haga samt Jakob Mattsson Peldos hustru Brita Eriksdotter. Erik Jönsson dog ca 1661, och änkan Karin gifte ganska snart därefter om sig med Anders Mattsson som blev ny husbonde på Haga.

I slutet av 1650-talet hade Erik Jönsson upptagit även ett annat närbeläget hemman som kom att bli sammanslaget med Haga. När Anders Mattsson år 1665 ville sälja hemmanet och flytta bort protesterade hans hustru Karin Eriksdotter med hänvisning till sin egen arvsrätt. Försäljningen blev således inte av, utan Anders och Karin blev kvar i Knifsund med sin familj.

Efter Anders Mattssons tid som husbonde brukades Haga tillsammans av Henrik Eriksson och hans halvbror Erik Andersson, som båda var söner till Karin Eriksdotter och därigenom arvfallna till hemmanet. Erik Andersson dog under stora ofreden och Henrik Eriksson redan tidigare. Efter att även Henrik Erikssons ende son avlidit i unga år och inga av Karin Eriksdotters ättlingar längre fanns kvar på Haga kom hemmanet omsider att innehas av Olof Andersson. Varken Olof eller hans hustru torde dock själv ha haft någon egentlig bördsrätt till hemmanet. Det hade däremot Johan Jakobssons mor Brita Eriksdotter, vilket förmodligen låg till grund för Olof Johanssons käromål till Anders Olofsson 1764.

Matts Mattsson Antbackas släktband till Öja

Vid Kronoby vinterting 1739 anhöll bonden Jakob Nilsson om lagfart på Backa hemman i Öja, vilket han då övertagit efter sin nyligen avlidne styvsvärfar Anders Andersson. I samband med detta anförde bonden Matts Mattsson Antbacka klander och sade sig vara en ”mycket nära bördeman”. Eftersom Matts Mattsson inte hade vederbörligen instämt saken till tinget eller deponerat bördelösen behandlades hans klander dock inte vidare vid detta tillfälle. Han verkar inte heller ha drivit saken vidare vid följande ting, utan Jakob Nilsson erhöll då fasta på hemmanet.

Det släktskap som låg till grund för Matts Mattssons anspråk framgår tyvärr inte av tingsprotokollet. Matts var bondemåg på Antbacka hemman i Bråtö by och enligt kyrkböckerna född år 1698. Han hade gift sig och flyttat till Antbacka under stora ofreden, och hans tidigare vistelse är därför svår att spåra med hjälp av kyrkböcker och mantalslängder.

För att Matts Mattsson skulle kunna anse sig vara en ”mycket nära bördeman” till Backa hemman bör antingen han själv eller hans hustru Margeta Hansdotter rimligtvis vara ättling till Hans Olofsson som blev bonde på Backa på 1650-talet då han antogs till sytningsman av sin avlägsne släkting Olof Andersson. Olof Andersson hade själv inga barn som kunde överta hemmanet, utan endast en sjuklig dotter. Hans Olofsson förblev med sin familj bofast på Backa, och var morfar till den ovannämnde bonden Anders Andersson.

Hans Olofsson Backa hade följande kända barn:

• Brita Hansdotter, gift med Matts Jakobsson
• Malin Hansdotter, gift med Anders Olofsson Djupsund och mor till Anders Andersson Backa
• Matts Hansson, husbonde på Backa
• Lisa Hansdotter, gift med Matts Nilsson

 

Hans Olofssons son Matts Hansson som efterträdde fadern som husbonde dog under stora ofreden utan att efterlämna några barn. Under de följande årtiondena behandlades vid häradstinget ett flertal mål som berör besittningsrätten till Backa hemman. Tingsprotokollen innehåller påfallande många uppenbara felaktigheter och motstridigheter vad beträffar de berörda personernas namn och inbördes släktskap, och är därför inte helt lätta att tolka. Genom att jämföra med mantalslängderna och andra källor kan man dock få en någorlunda klar bild av de verkliga släktförhållandena, även om vissa detaljer förblir osäkra.

Under en lång tid efter stora ofreden beboddes Backa hemman av Anders Andersson tillsammans med en Matts Jakobsson. Denne Matts Jakobsson var bördig från Lyttare hemman i Bråtö, och hans dåvarande andra hustru Margeta Mattsdotter var av allt att döma dotter till ovannämnda Brita Hansdotter Backa och Matts Jakobsson den äldre. Anmärkningsvärt är att bland faddrarna för ett av deras barn finns Hans Mattsson Antbacka och hans hustru, tillsammans med personer från Lyttare. Detta föranleder misstanken att Hans Mattsson snarare än Matts Mattsson hade anor från Backa. Hans Mattsson var far till Matts Mattssons hustru Margeta Hansdotter, och även han måg på Antbacka.

Troligen var Hans Mattsson Antbacka bror till Margeta Mattsdotter för vars barn han var fadder, och således son till Brita Hansdotter Backa. Detta skulle förklara varför svärsonen Matts Mattsson ansåg sig kunna hävda bördsrätt till Backa hemman genom sin hustru, efter att Hans själv hade avlidit. Hans Mattsson bör ha varit född senast i mitten av 1670-talet, vilket även passar in tidsmässigt eftersom Brita Hansdotter och Matts Jakobsson redan då var gifta.

Alternativet att Matts Mattsson Antbacka själv skulle vara ättling till Hans Olofsson Backa förefaller mindre troligt. Med beaktande även av tidslinjen är det svårt att placera in honom i släktträdet, såvida inte Hans Olofsson hade ytterligare okända barn. Lisa Hansdotter hade med sin man Matts Nilsson visserligen en son Matts Mattsson, men denne uppges ha varit bofast i Pedersöre och kan således inte vara samma person.

Sammanfattningsvis var bondemågen på Antbacka Hans Mattsson troligen son till Brita Hansdotter Backa och hennes man Matts Jakobsson. Detta stöds både av fadderskap och av svärsonen Matts Mattssons hävdade bördsrätt till Backa hemman.

Mårten Henriksson Strangs döttrar

Ett flertal grenar av släkten Strang i Vindala utreds ingående i boken "Het sitte Strangeja", utgiven 2001 av Strangin ja Spangarin sukuseura ry. Bland de tidigaste medlemmarna av en släktgren finns Mårten Henriksson Strang som var född ca 1601. Av hans barn nämner boken endast dottern Margeta och sonen Mårten (samt ytterligare en dotter med okänt namn, vilken dock kan misstänkas vara samma person som Margeta). Emellertid hade Mårten Henriksson även andra döttrar, vilket framgår i samband med en hemmanstvist i början av 1700-talet.

Vid sommartinget 1705 kärade Mårten Henrikssons sonson Henrik Strang tillsammans med sin svåger till de dåvarande åborna på Spangar hemman om besittningen av hemmanet. Tingsprotokollet är åtminstone i sin digitaliserade form mycket otydligt, men dock läsbart med viss möda och bildbehandling. Som bakgrund till kärandenas anspråk uppges att Mårten Henriksson i tiden hade tillhandlat sig Spangar hemman och att hans arvingar således borde vara rätta ägare. Svarandena föregav däremot att Mårten Henrikssons son Mårten Mårtensson sedermera sålt hemmanet till deras företrädare. I sammanhanget nämns också Mårten Mårtenssons svågrar Anders Tarvonen och Christer, som då båda var döda, samt Anders son Johan och Christers änka Anna Mårtensdotter vilka åberopades som vittnen. Anna Mårtensdotters vittnesmål hördes vid vintertinget följande år, och då framgår att hennes systers – Anders Tarvonens hustrus – namn var Kerstin Mårtensdotter.

Anna Mårtensdotter och Kerstin Mårtensdotter var således av allt att döma döttrar till Mårten Henriksson Strang. Med hjälp av uppgifterna om deras män kan de även identifieras i mantalslängderna och andra sammanhang.

• Kerstin Mårtensdotter var gift med Anders Eriksson Tarvonen från Lappajärvi. Paret flyttade till Pedersöre och upptog ett ödehemman i Dalabäck, vilket därefter kom att benämnas Tarvonen. Sedermera flyttade familjen till Östensö.
• Anna Mårtensdotter (ca 1636–1731) var gift med Christer Josefsson Hyytinen från Lappajärvi. Paret bodde på ett flertal hemman i nejden innan de slutligen upptog svågerns ödelämnade hemman Tarvonen i Dalabäck.

Anna Eriksdotter Broändas familj

I ett tidigare inlägg behandlades två nästan jämngamla personer som båda bar namnet Anna Eriksdotter och inflyttade till Näcksund respektive Sveins i Öja under 1700-talets första hälft. Slutsatsen i det inlägget var att Anna Eriksdotter (1679–1761) på Sveins var dotter till Erik Michelsson Broända i Storby, men beträffande hennes övriga familj gavs endast några spridda uppgifter. I detta uppföljande inlägg utreds Annas familj och hennes öden innan flytten till Öja mer ingående.

I Karleby församlings äldsta bevarade kommunionbok som börjar 1725 antecknas Anna Eriksdotter som soldatänka på Herlevi i Såka. I samma hushåll antecknas även en flicka Maria Andersdotter som kan styrkas vara Annas dotter. Maria blev gift till Sveins, och det var till hennes familj som även modern Anna sedermera flyttade efter att däremellan ha bott en tid hos sin bror på Broända. Inget uppenbart släktskap föreligger mellan Anna Eriksdotter och de övriga invånarna på Herlevi.

Om Annas man avslöjar de indirekta uppgifterna i kommunionboken endast att han hette Anders och var soldat. Dopböckerna ger emellertid ytterligare ledtrådar, då Anna förekommer som fadder för ett flertal barn under tiden hon bodde i Såka och Storby. I dessa sammanhang kallas hon bland annat "soldathustru Anna Eriksdotter", "soldat Anders Erikssons hustru Anna", "Anders Erikssons hustru i Herlevi", samt senare "änkan Anna Eriksdotter Herlevi" och "Anders Erikssons änka i Herlevi". Även "Anders Wentjärvis änka Anna" som står som fadder för ett barn torde vara samma person. Således hette hennes man uppenbarligen Anders Eriksson och spåren leder till Wentjärvi hemman i Såka.

Wentjärvi hemman innehades efter stora ofreden av Per Jakobsson. Enligt domböckerna hade han köpt hemmanet 1719 av Anders och Per Simonssöner samt deras medarvinge Anders Eriksson Wentjärvi. Man kan förmoda att det är denne Anders Eriksson som var gift med Anna Eriksdotter. Tydligen hade han blivit soldat i något skede, och dog senast i mitten av 1720-talet eftersom Anna därefter kallas änka. Anders Eriksson Wentjärvi var troligen son till den tidigare bonden Erik Andersson Wentjärvi.

Ett protokoll från vintertinget 1724 innehåller ytterligare uppgifter om familjen. Då berättade änkan Anna Eriksdotter att hennes man Anders Eriksson utgått till soldat för ett antal bönder (i bland annat Såka) och sades vara död, varför hon begärde att utfå hans legopenningar till sitt och sina tre faderlösa späda barns uppehälle. De tre barnen går alla att spåra med hjälp av kyrkböckerna, och är följande:

• Dottern Maria Andersdotter (1711–1788) antecknas som konstaterats i kommunionboken tillsammans med modern Anna på Herlevi. Hon tjänade senare som piga på Tjäru i Öja och gifte sig 1731 till Sveins i samma by med Johan Jakobsson.
• Sonen Erik Andersson (1718–1781) kan identifieras med stöd av fadderskap. Han tjänade troligen som dräng på olika gårdar i sin ungdom, och gifte sig första gången 1739 med Karin Hansdotter Krokvik varefter han blev bondemåg på Krokvik i Öja. Familjen flyttade senare till Pedersöre. Efter första hustruns död gifte Erik om sig 1763 med Malin Andersdotter Torrkulla från Kronoby. I slutet av sitt liv bodde han som torpare i Purmo.
• Sonen Anders Andersson (1720–1758) tjänade i sin ungdom som dräng på kaplansgården, och gifte sig 1740 med pigan på samma gård Maria Mattsdotter. Paret bodde under en tid hos Anders systers familj på Sveins. Anders blev senare soldat med namnet Palmroth, och dog i Pommern.

Henrik Andersson Kotkama och hans familj

Lillkotkama hemman i Korplax by (Karleby) brukades efter stora ofreden av bondemågen Henrik Andersson. Han var då gift med Maria Mattsdotter som var dotter i gården. I diverse antavlor och databaser har Henrik antagits vara son till Anders Olofsson på grannhemmanet Storkotkama, men detta är uppenbarligen felaktigt. Något direkt stöd för ett sådant släktskap har inte påträffats, och Henrik omnämns inte heller bland Anders Olofssons arvingar när dessa tvistade om arv vid tinget.

Ett tingsprotokoll från Karleby sommar- och höstting 1735 ger en ledtråd till Henriks verkliga bakgrund. Då undersökte rätten beskaffenheten av Töyrä hemman i Vetil samt dess tidigare ödesmål. Som vittne hördes bland andra Henrik Andersson Kotkama. I detta sammanhang framkommer att Henrik hade varit bonde på Töyrä före stora ofreden. Han hade tillträtt hemmanet 1712 och bott där några år innan han gifte om sig och flyttade bort.

Henrik Andersson upptog Töyrä efter att den tidigare bonden blivit utskriven till soldat, och förefaller inte själv ha varit bördig från hemmanet. Med hjälp av uppgifterna i Vetil församlings dop-, vigsel- och begravningslängder kan man dock dra rätt säkra slutsatser angående hans härkomst och hans väg till Töyrä.

Henrik föddes 1681 på Aho hemman i Röringe by. Hans föräldrar var Anders Henriksson Aho och Walborg Simonsdotter Haukkapuro. Innan han blev bonde på Töyrä tjänade Henrik som dräng på närbelägna Backala hemman. Han vigdes första gången 1710 med Lisa Mattsdotter Oxkoski från Perho. Lisa dog 1717, och Henrik gifte troligen om sig kort därefter och flyttade till den nya hustruns hemgård i Korplax.

Henrik Andersson hade barn i båda sina giften. Av de barn som föddes i Vetil i det första giftet överlevde två till vuxen ålder och återfinns efter stora ofreden på Kotkama, nämligen dottern Anna (f. 1711) och sonen Henrik (f. 1716). De övriga barnen Lisa (f. 1720), Matts (f. 1722) och Michel (f. 1724) är från det andra giftet. Henrik Andersson bodde kvar på Kotkama till sin död 1755.